Hör du», sade Guds moder, »som av hela ditt hjärta beder Gud, att dina söner måtte täckas Gud. En sådan bön är i sanning välbehaglig för Gud. Ty det finnes icke en moder, som älskar min Son över allting och som begär detsamma som du för sina söner, vilken jag icke genast är beredd att hjälpa till hennes böners förverkligande. Det finnes icke heller någon änka, som ståndaktigt beder Gud om hjälp att till Guds ära förbliva i sitt änkestånd till döden, vars vilja jag icke genast är beredd att fullkomna, ty jag var likasom en änka, enär jag hade en Son på jorden, vilken icke hade en köttslig fader. Det finns icke heller någon jungfru, som åstundar att bevara sin jungfrudom åt Gud ända till sin död, vilken jag icke är beredd att värna och styrka, ty jag är i sanning jungfru. Du bör icke undra, varför jag säger detta.

Det är nämligen skrivet, att David åstundade Sauls dotter, när hon var jungfru, men tog henne till sig, när hon var änka. Vidare hade han Urias hustru, medan hennes man levde. Dock var Davids lusta icke utan synd. Men min Sons andliga lust, han som är Davids herre, den är utan all synd. Likasom dessa tre levnader, nämligen jungfrulighetens, änkeståndets och äktenskapets, behagade David på kroppsligt sätt, så behagar det min Son att hava dem på andligt sätt i sin allra kyskaste lust. Därför är det ej underligt, att jag med min hjälp drager dem andligen till att älska min Son, ty hans lust är till dem».