Sonen talar: »Tre ting tillkomma en präst. För det första inviga Guds lekamen, för det andra hava köttets och andens renhet, för det tredje sörja för sin församling.

Men nu kan du fråga, vad det tjänar till att hava en kyrka, om man icke har församling. Jag svarar dig, att den präst, som har vilja att gagna alla och att predika för Guds kärleks skull, han har en så vidsträckt församling, som om han ägde hela världen, ty om han kunde tala för hela världen, skulle han ingalunda bespara sig mödan. Därför skall den goda viljan tillräknas honom som gärning. Ty Gud skonar ofta, för åhörarnas otacksamhets skull, sina utvalda från predikarmödan, och dock gå de icke miste om lönen, ty deras vilja har ju varit god.

Det tillkommer även prästen att hava bok och olja: bok för att undervisa de fåkunniga och helig olja för att smörja de sjuka. Ty liksom lekamlig och andlig visdom innehållas i boken, så må prästen hava visdom till att behärska sig själv, att icke köttet blir tygellöst av omåttlighet och hans församlingsbor taga anstöt därav, och han må fly världens girighet, för vars skull Kyrkans heder försmås, samt undvika världsliga människors seder, genom vilka prästerskapets värdighet vanhedras. Andlig visdom är det att undervisa de fåkunniga, näpsa de självsvåldiga och egga dem, som göra framsteg i det goda. Med oljan betecknas emellertid bönens sötma och goda föredömen.

Ty liksom oljan är fetare än brödet, så äro kärlekens bön och den goda levnadens föredömen framgångsrikare att draga människorna till det goda, och deras fetma är kraftigare till att blidka Gud. Jag säger dig sannerligen, min dotter, att prästens namn är stort, ty han är Herrens ängel och en medlare, men hans ämbete är ännu större, ty han berör med sina händer den ofattbare Guden, och de lägre tingen förenas med de himmelska i hans hand.»