Välsignad vare du, min Skapare och Återlösare! Vredgas icke, om jag talar till dig, såsom en sårad till läkaren, en bedrövad till tröstaren, en fattig till den rike och i överflöd levande. Den sårade säger ju: 'O läkare, känn icke vämjelse för mig sårade, ty du är min broder'. 'O bäste tröstare, försmå mig icke, ty jag är betryckt och plågad, utan giv mitt hjärta ro och mina sinnen hugnad'. Den fattige säger emellertid: 'O du rike man, som icke lider brist på någonting, se till mig, ty jag svävar i fara genom hunger och svält; betrakta mig, ty jag är naken, och giv mig kläder, så att jag kan värma mig'.

Sålunda säger jag: 'O allsmäktige och bäste herre, jag ser och är medveten om mina synders sår, med vilka jag är sargad alltifrån min barndom, och jag suckar emedan tiden är onyttigt förbrukad. Krafterna förslå icke längre till arbetet, ty de äro uttömda på fåfängliga ting. Därför beder jag dig, som är all godhets och misskunds källa, förbarma dig över mig! Berör mitt hjärta med din kärleks hand, ty du är den bäste läkare; trösta min själ, ty du är en god tröstare.»