När en präst begrov en död, som varit sängliggande tre och ett halvt år, hörde bruden hur Anden sade till prästen: »Min vän, vad gör du? . Hur kan du fördrista dig att beröra den döde, när dina händer äro fulla med blod? Varför ropar du för hans skull till den Allsmäktige, när din röst är såsom grodornas? Hur kan du djärvas beveka domaren för hans räkning, när dina åthävor och seder äro mera lika gycklarens än den fromme prästens? Fördenskull skall kraften av mina ord men icke din gärning hjälpa den döde, och hans tro och långa tålamod skola förskaffa honom kronan.»

Vidare sade Anden till bruden: »Dennes händer äro blodiga, ty alla hans gärningar äro köttsliga. Han kan icke beröra den döde med dem, ty han kan ej hjälpa honom med sina förtjänster utan endast med sakramentets värdighet. Goda präster gagna nämligen själarna på två sätt, dels med Guds lekamens kraft, dels med den kärlek, varav de äro upptända. Hans röst är såsom grodornas, ty den är full av smutsiga gärningar och helt och hållet inriktad på köttets vällust. Därför stiger den icke upp till Gud, vilken önskar blidkas av den ödmjuka ångerns och biktens röst. Hans seder äro såsom gycklarens. Ty vad gör gycklaren annat än danar sig efter världsmänniskornas seder? Vad sjunger han om icke: 'Låtom oss äta och dricka och hava goda dagar i detta livet'?

Så gör denne, ty han efterliknar alla i dräkt och gärning, på det att han månde behaga alla, och med sitt utsvävande livs exempel manar han alla till omåttlighet, i det han säger: 'Låtom oss äta och dricka, ty vår styrka är Herrens glädje. Det är tillräckligt för oss, om vi komma till ärans port. Om jag hindras från att träda in, är det nog för mig om jag får sitta bredvid porten; jag vill ej vara fullkomlig.' Ett sådant uttalande och leverne är en svår förvillelse, ty ingen kommer till ärans port utan att vara fullkomlig eller fullkomligt renad, och ingen skall vinna äran utom den, som fullkomligt åstundar henne och som flitigt arbetar för henne, när han kan.

Dock går jag, allas Herre, in till denne präst, men jag innelyckes och befläckas icke. Jag går in såsom en brudgum, och jag går ut som en domare för att döma den som försmådde mig när han förtärde mig. Därför skall jag, såsom jag sade, komma med sju plågor över prästerna: de skola plundras på allt vad de älskat, förvisas från Guds åsyn och dömas i hans vrede, överlämnas åt djävlarna, pinas utan ro, föraktas av alla, sakna allt gott men hava överflöd på allt ont. Likaså skola de, liksom Israels barn, plågas av sju andra kroppsliga onda ting.

Fördenskull bör du icke förvånas, om jag har fördrag med de onda eller om något ovärdigt synes ske med mitt sakrament, ty för att visa mitt tålamod och människors otacksamhet uthärdar jag allt ända till slutet. Och du bör icke tänka, att en sådan ovärdighet, såsom du hört om den som spottade ut, sker med min lekamen, utan dylikt sker för att uppenbara människors otacksamhet och visa, att de äro ovärdiga att anamma något så heligt.»

Vidare sade Anden till den dödes själ: »O själ, gläd dig och jubla, ty din tro har skilt dig från djävulen, din enfald har förkortat den långa skärseldsvägen för dig, och ditt tålamod har fört dig till ärans port. Min barmhärtighet skall leda dig in och kröna dig.»