Modern talar: »Min Son är såsom en fattig bonde, som varken hade oxe eller åsna, själv bar hem sin ved från skogen och andra redskap som voro nödvändiga till arbetets förrättande, och som bland andra redskap även bar hem riskvistar, vilka äro nyttiga till två ting: till att slå en olydig son med och till att värma de frusna. Så har min Son, allas Herre och Skapare, blivit allra fattigast, för att han skulle göra alla rika med de eviga, icke förgängliga rikedomarna; han bar på sin rygg den tyngsta börda, nämligen det bittra korset, och med sitt blod renade han och utplånade allas synder. Bland sina övriga gärningar utvalde han även dygdernas redskap, d. v. s. dygdiga män, genom vilka, med den Helige Andes medverkan, mångas hjärtan upptänts till Gudskärlek och sanningens väg uppenbarats.

Han utvalde även risen, och härmed menas världens älskare, genom vilka Guds söner och vänner agas till sin uppfostran och rening och för att de skola taga sig bättre i akt och belönas bättre. Vidare värma riskvistarna de frusna barnen, och Gud värmes också av deras eld. Men huru? Jo, när världsliga människor bedröva Guds vänner och dem, som endast av fruktan för straff älska Gud, och när de, vilka då bliva bedrövade, allt ivrigare omvända sig till Gud och inse världens fåfänglighet, så känner Gud medömkan med deras bedrövelse och beskär dem hugnad och kärlek. Men vad skall ske med riskvistarna, sedan barnen agats? Jo, de skola kastas i elden för att brinna upp. Gud försmår nämligen icke sitt folk, när han överlämnar det i de ondas händer, utan såsom en fader uppfostrar sin son, så nyttjar Gud de ogudaktigas ondska till sina vänners krona och belöning.»