Modern talar: »Du bör vara såsom en tom skål, lämplig att fyllas, icke så flat, att det, som hällts i, flyter ut, och icke heller så djup, att den saknar botten. Denna skål är din kropp, som är tom, när den är fri från vällustens begär. Den är måttligt vid, när köttet förnuftigt späkes, på det att själen må bliva i stånd att förstå det andliga och kroppen stark till att arbeta. Skålen är utan botten, när köttet icke tyglas av någon återhållsamhet utan kroppen får allt det som själen begär. Men hör vad jag talar! Min tjänare framförde ett ofjädrat ord, när han sade: 'Vad tillkommer det mig att tala det som icke har att göra med min ställning?'

Ett sådant uttalande höves icke Guds tjänare. Ty var och en, som hör och vet sanningen, är brottslig, om han förtiger den - såframt han icke alldeles avvisas. Det var nämligen en herre, som hade en stark borg, vari fyra goda ting funnos: färsk föda, fördrivande all hunger; friskt vatten, släckande all törst; ljuv vällukt, förjagande alla giftiga dunster; nödvändiga vapen, tjänliga till att nedslå varje fiende. Så gick tiden, och medan borgherren gav akt på annat, belägrades borgen.

När han märkte detta, sade han till sin härold: 'Gå och ropa med hög röst åt mina riddare: 'Jag, herren, skall befria min borg, och var och en, som följer mig med god vilja, skall vara med mig i härligheten och lik mig i ära. Men den, som faller i striden, honom skall jag uppväcka till det liv, som ej har brist eller sorg, och jag skall giva honom förblivande heder och aldrig trytande överflöd.' När tjänaren mottagit denna befallning, ropade han, men han ropade mindre kraftigt än han borde, så att ropet icke trängde fram till den tappraste riddaren. Denne lät därför bli att strida.

Vad skall nu herren göra med den riddare, som gärna velat strida men icke hört häroldens röst? Förvisso skall han belönas för sin vilja. Men den försumlige härolden skall icke gå fri från näpst. Denna borg är den heliga Kyrkan, uppbyggd med min Sons blod. Där finnes hans lekamen, som fördriver all hunger, den evangeliska visdomens vatten, vällukten av hans helgons exempel samt hans lidandes vapen.

Denna borg är nu belägrad av fienderna, ty i den heliga Kyrkan finnas många, som med rösten förkunna min Son men säga emot honom med sederna, ja som med sin vilja säga emot det som de tala med munnen, i det de icke bekymra sig om det himmelska fäderneslandet, blott de kunna tillfredsställa sin lusta. Därför må, på det att Guds ovänner måtte minskas, Guds vänner icke förtröttas, ty deras belöning skall icke bliva timlig utan en sådan, som icke har slut.»