Sonen talar till bruden: »Jag är en Gud med Fadern och den Helige Ande. I min gudoms försyn äro alla ting förutsedda och stadgade från begynnelsen och före seklerna. Och alla ting, både de kroppsliga och andliga, hava sin bestämda inrättning och anordning, och allt står och löper allteftersom det är anordnat och bestämt i mitt förutvetande.

Detta kan du förstå av tre ting. Om du ger akt på dem som äro levande, finner du, att det är kvinnan som föder och icke mannen. Om du ger akt på träden, finner du, att de söta bära söt frukt och de bittra bitter frukt. Vad himlakropparna beträffar, tillryggalägga solen, månen och alla stjärnorna sin bana så som det är förutbestämt i min gudom. Så äro ock de förnuftbegåvade själarna på förhand kända i min gudom, och jag vet på förhand, hurudana de skola bliva. Mitt förutvetande är dem dock på intet sätt till skada, ty jag gav dem deras viljas fria rörelse, d. v. s. fri vilja och makt att välja vad som behagar dem.

Liksom kvinnan föder och icke mannen, så bör alltså själen, Guds goda hustru, föda med Guds hjälp, ty själen är därtill skapad, att hon skall förkovras i dygder och bliva fruktsam genom dygdernas säd, så att hon kan slutas i den gudomliga kärlekens armar. Men nu vansläktas själen på sitt upphov och sin Skapare och bringar honom ingen frukt; hon handlar emot Guds förordningar och är därför ovärdig att smaka Guds sötma. För det andra framträder Guds oföränderliga anordning i träden, av vilka de söta bära söta frukter men de bittra bittra.

I dadeln finnas två ting, nämligen sötma och en hård sten. Så är det förutsett av evighet, att varhelst den Helige Ande bor, där förlorar all världslig förlustelse sitt värde och där blir all världslig ära mödosam; och så stor styrka och hårdhet förlänar den Helige Ande åt detta hjärta, att det icke brytes av någon otålighet, icke kastas ned av någon motgång och icke förhäver sig på grund av någon framgång. Likaså är det av evighet förutsett, att varhelst djävulens törne är, där finnes en frukt, som utvändigt är röd men invändigt fylld av orenlighet och taggar.

Den flyktiga lust, som djävulen bereder, synes nämligen vara ljuv men är full av törnen och bedrövelser. Ty ju mera någon snärjes i det världsliga, av desto större räkenskaps börda tynges han. Så skall - liksom varje träd bär frukt alltefter rotens och stammens beskaffenhet - varje människa dömas efter sin gärnings avsikt. För det tredje hava alla element den ordning och den rörelse, som från evighet bestämts åt dem, och röra sig enligt sin upphovsmans vilja. Så bör ock varje förnuftsbegåvad varelse röra sig och inrätta sin vilja efter sin Skapares bestämmelse.

Men när människan gör det motsatta, är det uppenbart, att hon missbrukar sin fria vilja, och där oförnuftigheten får råda, där vansläktas den förnuftbegåvade människan och förvärrar sin dom, emedan hon icke använder förnuftet. Fördenskull må människan giva akt på sin vilja, ty jag vill icke bevisa djävulen större orätt än mina änglar. Liksom Gud av sin kyska brud fordrar den outsägliga sötman, så begär ju djävulen taggar och törnen av sin brud. Men djävulen kan icke få någon makt över människan, om icke hennes vilja blir fördärvad.»