Högt vördade fader! Jag, en änka, tillkännagiver, att för en kvinna, som levde i sitt fosterland, uppenbarades många högst underbara ting, vilka underkastades noggrann granskning av biskopar, magistrar i klostren och världspräster och intygades hava framgått av den Helige Andes heliga och övernaturliga upplysning och icke på annat sätt, vilket även konungen och drottningen i detta rike insågo genom förnuftiga skäl. Samma kvinna vallfärdade till Rom, och när hon en dag bad i kyrkan Santa Maria Maggiore, blev hon hänryckt i en andlig vision, varvid kroppen sjönk såsom i domning, dock ej i sömnens domning. I den stunden visade sig för henne den högst vördnadsvärda Jungfrun.

Kvinnan blev förskräckt över den underbara synen, betänkte sin egen skröplighet, fruktade att det var ett svek av djävulen och bad innerligt, att Gud i sin mildhet ej måtte låta henne falla offer för djävulens anfäktelser. Men då sade jungfrun, som uppenbarade sig för henne: »Frukta icke, att det som du nu ser eller hör, härrör från den onde anden. När solen nalkas, komma ljus och värme, och dessa följa icke den mörka skuggan. På liknande sätt förnimmer människans hjärta vid den Helige Andes ankomst den gudomliga kärlekens glöd och den katolska trons fullständiga upplysning. Dessa känner du nu i dig själv, ty du älskar ingenting så högt som Gud, och du sviker icke på en enda punkt den katolska trosläran. Men detta kan icke vara en följd av den onde anden, som är att förlikna vid en mörk skugga.»

Vidare sade samma jungfru till kvinnan: »Du skall å mina vägnar sända mina ord till denne kyrkofurste». Djupt bedrövad svarade kvinnan: »O vördnadsvärda jungfru, han kommer icke att tro mig utan, såsom jag förmodar, snarare driva gäck med orden än anse dem för gudomlig sanning».

Jungfrun svarade henne: »Fastän jag mycket väl känner till hans hjärtas beskaffenhet, det svar han kommer att ge dig och hans livs slut, skall du dock sända honom mina ord. Jag vill göra honom uppmärksam på, att på den högra sidan är den heliga Kyrkans byggnad så sönderfallen, att det högsta valvet har fått många sprickor, vilket ger anledning till så farliga ras, att många, som gå därunder, mista livet. Flera av dess pelare, vilka borde resa sig i höjden, böja sig nu ända ned mot jorden, och hela golvet är så gropigt, att de blinda, som träda in, göra farliga fall, ja det händer ibland, att t.o.m. de, som se klart, falla svårt tillsammans med de blinda, på grund av de farliga groparna i detta golv.

Fördenskull är Guds Kyrka i ett mycket farligt läge. Och vad som därför kan hända henne, det skall man snart se vara mycket nära förestående. Hon skall nämligen säkert störta omkull, såframt hon icke får hjälp till uppbyggnad. Och hennes fall skall vara så stort, att det ger genljud i hela kristenheten. Detta bör förstås på andligt sätt. Jag är den jungfru, i vars moderliv Guds Son värdigades taga plats med gudomen och den Helige Ande, varvid dock kroppens smittosamma lusta var fullständigt fjärran.

Och denne Guds Son föddes ur mitt stängda sköte med gudom och mandom och den Helige Ande, till den största hugsvalelse för mig och utan plåga. Jag stod sedan vid hans kors, när han med sant tålamod besegrade dödsriket och öppnade himmelen med sitt hjärteblod. Jag var med på berget, när samme Guds Son, som ock är min Son, uppfor till himmelen. Jag känner alldeles klart hela den katolska tron, som han förkunnade och lärde för alla dem, som vilja ingå i himmelriket. Jag står ovan världen med min enträgna bön till min älskade Son, såsom regnbågen över himmelens skyar synes sänka sig ned över jorden och nå den med sina båda ändar.

Med regnbågen menar jag mig själv. Ty jag sänker mig ned till jordens invånare och berör både de goda och de onda med min ständiga bön. Jag böjer mig till de goda, på det att de må bliva stadiga i att göra det som den heliga modern Kyrkan bjuder, och till de onda, på det att de icke måtte fortsätta med sin ondska och bliva än sämre. Honom, till vilken jag sänder dessa ord, vill jag göra veterligt att från det ena hållet mörka, hemska skyar framträda för att undanskymma regnbågens klarhet.

Med dessa menar jag sådana, som föra skörlevnad i sitt kött och som i sitt penningbegär äro omättliga och utan botten såsom havets djup samt för världslig ståts och högfärds skull giva bort sitt gods på oförståndigt och slösaktigt sätt, liksom den forsande strömmen utgjuter sitt vatten. Dessa tre synder övas nu av många av den heliga Kyrkans föreståndare, och de stiga fula och avskyvärda upp i himmelen inför Guds åsyn och undanskymma min bön liksom de mörka skyarna den klara regnbågen.

Och de, som i stället borde blidka Gud tillsammans med mig, väcka alltså hans tunga vrede emot sig själva. Sådana människor borde icke upphöjas i den heliga Kyrkan utan nedtryckas. Om någon alltså vill arbeta på att Kyrkans grundval blir stadig och hennes golv slätt och önskar återställa den välsignade vingård, som Gud själv planterat och bevattnat med sitt blod men tycker sig vara oförmögen till detta värv, så vill jag, himmelens drottning, komma honom till hjälp med alla änglaskaror för att rycka upp de angripna rötterna och kasta de ofruktbara träden att brinna i elden samt i deras ställe plantera friska och fruktbringande skott. Med vingården menar jag Guds heliga kyrka, vari ödmjukheten och kärleken till Gud böra förnyas.»

Allt detta befallde den ärorika jungfrun, som uppenbarade sig för kvinnan, att skickas till eder i skrift. Därför mån I veta, högt vördade fader, att jag, som sänder eder detta brev, svär vid Jesus, den sanne och allsmäktige Guden, och vid hans värdigaste moder Maria, att jag icke sänder brevet av begär efter världslig heder, penningar eller mänsklig gunst, så sant de hjälpe mig till kropp och själ! Utan jag gör det emedan allt det, som innehålles i denna skrivelse (bland flera andra ord, som sades denna kvinna i den andliga uppenbarelsen) blev befallt att underställas Eders högvördighets kännedom.