Sonen talar: »Jag älskar dig så som en god husbonde sin tjänare, en fader sin son och en man sin hustru. Husbonden säger nämligen till tjänaren: ' Jag skall giva dig kläder, tillräcklig kost och måttligt arbete'. Till sonen säger fadern: 'Allt mitt är ditt'. Till hustrun säger mannen: 'Min vila är din vila, och min hugsvalelse är din hugsvalelse'. Vad skola dessa tre svara på en sådan kärleksfullhet? Förvisso skall tjänaren, om han är god, säga till husbonden: 'Emedan mitt stånd är tjänarens, vill jag hellre tjäna dig än någon annan'. Sonen skall säga till fadern: 'Emedan jag har allt gott av dig, vill jag aldrig skiljas från dig'. Hustrun skall säga till sin man: 'Emedan jag har mitt uppehälle av ditt arbete, värme vid ditt bröst och sötma av dina ord, vill jag hellre dö än skiljas från dig'.

Jag, Herren, är denne man. Själen är min brud. Hon bör hugsvalas i min vila, näras av min gudoms kost och hellre vilja uthärda alla plågor än skilja sig från mig, ty utan mig har hon varken hugnad eller heder. Men två ting höra till ett hjonelag. För det första godset, varav makarna få sitt uppehälle. För det andra en son, som skall taga arv efter dem. (Det läses ju om Abraham, att han sörjde över att han ej hade någon son.) Tjänaren skall vara för att tjäna dem. Själen har det för uppehället nödvändiga godset, när hon är full av dygder. Hon har även en son, när hon har förstånd att skilja dygderna från lasterna och när hon urskiljer så som Gud vill.

Hon har ock en tjänare, nämligen en köttslig åstundan, som dock icke låter henne leva enligt köttets begär utan så som det gagnar kroppen och så att själen fullkomnas därav. Därför älskar jag dig såsom mannen sin hustru, ty min vila är din vila. Fördenskull bör du hellre med glädje tåla all bedrövelse än reta mig till vrede. Jag älskar dig även såsom en fader sin son, ty jag gav dig urskiljningsförmåga och fri vilja. Jag älskar dig ock såsom en husbonde sin tjänare, vilken han erbjöd att hava allt det nödvändiga och måttligt arbete. Men denne tjänare, d. v. s. kroppen, är så oförnuftig, att han hellre än mig vill tjäna djävulen, som aldrig ger honom vila från världens bekymmer.»