Sonen talar: »Mina vänner äro såsom min arm. I armen äro fem ting, nämligen skinnet eller huden, blodet, benen, köttet och märgen. Men jag är såsom en vis läkare, vilken först skär bort allt onyttigt och sedan förenar kött med kött och ben med ben samt därefter tillfogar ett helande läkemedel. Så har jag gjort med samma mina vänner. Först tog jag bort all världslig lystnad och all otillåten köttslig åstundan från dem. Därefter fogade jag min märg till deras märg. Vad är min märg annat än min gudoms makt? Ty liksom varje människa dör, om hon icke har märg, så dör den, som icke har del i min gudom.

Den har jag alltså förenat med deras sjukdom, när min visdom smakar dem och bär frukt i dem och när deras själ förstår vad som bör göras och underlåtas. Benen beteckna min styrka; den har jag förenat med deras styrka, när jag gör dem starka till att göra gott. Blodet betecknar viljan; den har jag förenat med deras vilja, när deras vilja rättar sig efter min vilja och de icke åstunda, icke söka någonting annat än mig allenast. Köttet betecknar mitt tålamod; det har jag förenat med deras tålamod, när de äro tåliga såsom jag var, då jag var sargad från hjässan till fotabjället. Skinnet betecknar kärleken; den har jag förenat med mig, när de icke älska någonting så som mig och med min hjälp gärna skulle vilja dö för mig.»