Sonen talar: »Jag sade dig förut, att mina vänner äro min arm. Ja, så förhåller det sig i sanning, ty i dem äro Fadern, Sonen och den Helige Ande samt min moder med hela den himmelska härskaran. Gudomen är förvisso såsom märg, utan vilken ingen kan leva. Benen äro min mandom, som var stark till att lida. Den Helige Ande är såsom blodet, ty han uppfyller och gläder allt.

Min moder är såsom köttet, ty i henne bodde gudomen och mandomen och den Helige Ande. Skinnet eller huden är hela den himmelska härskaran. Liksom skinnet betäcker köttet, så övergår min moder alla helgon i dygd. Ty fastän änglarna äro rena, är dock hon ännu renare, och fastän profeterna voro fyllda av Guds ande och martyrerna utstodo många lidanden, var dock Anden på rikare och hetare sätt i min moder, och hon var mer än martyr.

Och fastän bekännarna avhöllo sig från allt, hade dock min moder en fullkomligare avhållsamhet, ty i henne var min gudom med mandomen. När mina vänner hava mig, äro alltså i dem gudomen, genom vilken själen lever, min mandoms styrka, varigenom de bliva starka ända till döden, och min Andes blod, varigenom deras vilja blir rörlig till allt gott. Och deras kött är fyllt med mitt blod och mitt kött, när de vilja hålla sig obesmittade och när de bevara sin kyskhet med samverkan av min nåd.

Och mitt skinn är förenat med deras skinn, när de efterlikna mina helgons liv och seder. Så kallas alltså mina helgon med rätta min arm, och du bör bliva en lem däri genom din vilja att förkovras i det goda och efterlikna dem så mycket du förmår. Ty liksom jag förenar dem med mig genom min lekamens förening, så bör även du förenas med dem och mig, genom samma min lekamen.»