Sonen talar: »Jag sade dig förut, att mellan mina ovänner och mig endast är ett avstånd på två steg. Nu nalkas de domen med ena foten. Den ena av dessa fötter är lönen för deras goda gärningar, som de gjorde för min skull. Därför skall från den dagen deras vanära ökas, deras lust förbittras, deras glädje borttagas, deras sorg och bedrövelse tilltaga. Den andra foten är däremot deras ondska, som ännu ej är fullkomnad.

Liksom man brukar säga, att när någon sak är full, så spricker den, så skola de, när själen och kroppen skiljas åt, fördömas av domaren. Svärdet är viljan att synda. Det är utdraget till hälften, ty när äran minskas och motgångar drabba, så ängslas de mera och upptändas redan till synd. Framgången och hedern tilläto dem nämligen ej mycket att tänka över synden. Men nu önska de få leva länge för att de må kunna fullkomna sin lusta, och de börja synda mera fritt. Ve dem, ty om de icke bättra sig, närmar sig nu deras undergång.»