Modern talar: »I denna tid pinades min Son. När Judas, hans förrädare, nalkades honom, böjde han sig mot honom (ty Judas var kortväxt), kysste honom och sade: 'Vän, varför har du kommit?' Och genast grepo andra honom; några drogo honom i håret, andra spottade på honom.»

Därefter talade Sonen och sade: »Jag aktas såsom en mask, vilken ligger såsom död om vintern och på vilken de förbigående spotta och trampa på ryggen. Judarna behandlade mig i dag såsom en mask, ty de ansågo mig vara den smädligaste och uslaste varelse. Så förakta mig även de kristna, ty allt vad jag gjort och utstått av kärlek till dem, det räkna de för fåfänglighet. De trampa också på min rygg, när de mera frukta och vörda en människa än mig deras Gud och när de hålla min rättvisa för intet och efter sitt godtycke vilja bestämma tid och sätt för mitt förbarmande. Vidare slå de mig så att säga på tänderna, när de efter att hava hört mina bud och mitt lidande säga: 'Låtom oss i detta livet göra vad som förnöjer oss; himmelriket skola vi få i alla fall; ty om Gud ville låta oss förgås eller straffa oss i evighet, så hade han icke skapat oss och icke heller återlöst oss med en så bitter pina'. Därför skola de lära känna min rättvisa, ty liksom icke ens det minsta goda skall bliva obelönat, så skall heller icke det minsta onda förbliva ostraffat.

De förakta mig även och trampa så att säga på mig, när de icke akta på Kyrkans domar, nämligen bannlysningen. Liksom de bannlysta offentligen undvikas av alla andra, så skola därför dessa skiljas från mig, ty när en människa vet sig vara bannlyst men icke bryr sig om det, skadar bannlysningen värre än ett lekamligt svärd. Fördenskull vill jag, som nu liknar en mask, vakna till liv genom min förfärliga dom, och jag skall komma så förfärlig, att de, som se mig, skola säga till bergen: 'Fallen över oss och döljen oss för Guds vredes åsyn'.»