Guds Son talar: »Av naturliga ting kan en hälsosam dryck tillredas, nämligen av kallt järn, hård sten, torrt trä och bittra örter. Men huru sker detta? Om stål fölle hårt ned på ett svavelberg, skulle förvisso eld utgå ur stålet och upptända berget. Av värmen skulle ett olivträd i närheten, utvändigt torrt men invändigt fullt av fetma, börja flyta, så att t. o. m. de bittra örter, som funnes under olivträdet, skulle bliva söta av det flytande olivträdet, och därav skulle en hälsosam dryck kunna beredas. Så har jag i andlig måtto gjort med dig.

Ditt hjärta var kallt som stål i min kärlek, och dock rörde sig där en liten gnista av kärlek till mig, nämligen när du besinnade, att jag var värdig att älskas och hedras mer än alla andra. Detta ditt hjärta föll på ett svavelberg, när världslig ära och förnöjelse gick dig emot och din man, som du köttsligen älskade mer än allt annat, dog ifrån dig. Vällust och världslig förnöjelse jämföras lämpligen med ett svavelberg, ty de hava själens böld, åtråns stank och straffets glöd med sig.

Och när vid din mans död din själ drabbades av tung bedrövelse, då sprang det plötsligt ut en gnista av min kärlek, vilken legat såsom förborgad, ty efter att ha betraktat världens fåfänga antvardade du hela din vilja åt mig och åstundade mig över allt annat. Tack vare denna kärleksgnista smakade dig den torra oliven, d. v. s. evangeliernas ord och umgänget med mina lärda, och avhållsamheten behagade dig till den grad, att allt, som förut synts dig bittert, började bliva ljuvt för dig.

Och när oliven började flyta och mina ord i uppenbarelserna nådde din ande, då stod någon på berget och ropade: 'Av denna dryck släckes törsten, värmes den frusne, glädjes den bedrövade och blir den sjuke frisk'. Det är jag Gud själv som ropar så, och mina ord, som du ofta hör av mig i andlig vision, mätta likt en god dryck dem som törsta efter sann kärlek; för det andra värma de dem som äro frusna, för det tredje glädja de dem som äro bedrövade, och för det fjärde hela de dem som äro svaga till själen.»