Kristus, Guds Son, talar till sin brud Birgitta, undervisar henne i det andliga livet, mödan och uthålligheten, säger att hon ödmjukt skall villfara en äldres råd och manligen stå emot frestelserna, ty då skall hon vinna sinnets lugn och den eviga äran. Som exempel framhåller han Jakob, som tjänade för Rakel. Han säger, att för somliga komma de svåraste frestelserna vid början av deras omvändelse till det andliga livet, för somliga i mitten eller vid slutet. Därför må man iakttaga fruktan och med ödmjukhet härda ut i dygder och arbete ända till slutet.
SJÄTTE UPPENBARELSEN I FRÅGORNAS BOK

Sonen talar: »Det står skrivet, att Jakob tjänade för Rakels skull och att dagarna syntes honom få, så förälskad som han var; kärlekens styrka underlättade arbetet. Visserligen blev Jakob, när han trodde sig nå sin åstundans mål, bedragen, men han upphörde fördenskull ej att arbeta, ty kärleken frågar icke efter svårigheter utan strävar, tills den nått sitt mål. Så är det ock i det andliga livet. Många möda sig nämligen, för att erhålla det himmelska, tappert med böner och fromma gärningar, men när de tro sig uppnå kontemplationens ro, insnärjas de i frestelser och drabbas av bedrövelser, och bäst de anse sig fullkomliga, upptäcka de, att de äro ofullkomliga i allt. Detta är icke underligt, ty frestelser äro till för att pröva, rena och fullkomna människan.

De, vilka ansättas av frestelser vid början av sin omvändelse till del andliga livet, de stärkas fullkomligare på slutet. Andra frestas värre i mitten och vid slutet. Dessa må noggrant giva akt på sig själva, aldrig tillåta sig någon förmätenhet utan arbeta desto trägnare. Laban sade ju: 'Det är brukligt att först mottaga den äldre systern'. Det var, som om han ville säga: 'Utför först arbetet, så skall du sedan få den begärda lönen'. Därför, min dotter, må du ej förundra dig, om frestelser ansätta dig ännu på ålderdomen. Så länge man lever, så länge är det möjligt att frestas.

Djävulen sover aldrig, och frestelsen ger sålunda människan tillfälle att fullkomna sig och hindrar henne från att bliva förmäten. Se, för att ge ett exempel berättar jag dig om två människor. Den ena frestades i början av sin omvändelse, men han stod emot, förkovrades och vann vad han sökte. Den andra rönte på sin ålderdom svåra frestelser, sådana som han knappast rönt i sin ungdom, så att han nästan glömde allt det förgångna. Men emedan han lydde råden och ej upphörde att arbeta, ehuru han kände sig kall och ljum, nådde han fram till det efterlängtade och till sinnets ro; han insåg, genom att betrakta sitt eget fall, att Guds domar äro fördolda och rättvisa och att han svårligen skulle ha nått fram till den eviga frälsningen, om dessa frestelser ej varit.»