Jag är himmelens drottning. Jag är barmhärtighetens moder, de rättfärdigas glädje och syndarnas tillträde till Gud. Det finns ingen plåga i skärselden, som icke tack vare mig blir lindrigare och lättare att bära än den annars skulle ha varit. Det finns ingen, som är så förbannad, att han helt är utan min barmhärtiga hjälp medan han lever, ty tack vare mig blir han lättare frestad av djävlarna än han annars skulle ha blivit.

Det finns ingen, som är så bortvänd från Gud (såframt han icke är alldeles förbannad), att han icke, om han åkallar mig, skall kunna återvända till Gud och röna misskund. Nu vill jag, emedan jag är barmhärtig och vunnit barmhärtighet av min Son, visa dig, hur denne din avlidne vän, över vilken du sörjer, kan frälsas från de sju plågor, om vilka min Son talat med dig.

För det första skall han frälsas från den eld, där han plågas för sin kättjas skull, om någon - enligt de tre stånd, Kyrkan föreskrivit för kvinnor, nämligen de gifta kvinnornas, änkornas och jungfrurnas - för hans själs skull ville hjälpa en kvinna till giftermål, skaffa en annan i kloster och hjälpa en tredje att leva i änkestånd, ty han syndade svårt genom skörlevnad, ja t.o.m. i äktenskapet, i det han vanhelgade den äkta bädden.

För det andra syndade han på trefaldigt sätt genom frosseri: för det första genom att äta och dricka kräsligen och utan mått och gräns, för det andra genom att i sitt högmod och för att synas låta tillreda många rätter åt sig, för det tredje genom att sitta för länge till bords och försumma gudlig gärning. Därför må den, som vill, till Guds ära, han som är en och trefaldig, för detta den dödes tredubbla frosseris skull under ett helt år underhålla tre fattiga och tillhandahålla dem lika goda maträtter som han själv njuter, och han må icke åta förrän han ser dessa tre äta, på det att denna korta väntan må utplåna din väns långa dröjsmål vid bordet. Vidare må han tillräckligt förse de tre fattiga med dräkter och sängkläder, så som han ser att de behöva.

För det tredje må - för att försona det högmod som denne på mångfaldigt sätt hade - den, som vill, samla sju fattiga en gång i veckan under ett helt år, vilken dag han vill, ödmjukt tvätta deras fötter och tänka så i sitt hjärta, medan han tvättar dem: 'Herre Jesus Kristus, du som blev tillfångatagen av judarna, förbarma dig över honom!'; för det andra: 'Herre Jesus Kristus, du som blev bunden vid pelaren, förbarma dig över honom!'; för det tredje: 'Herre Jesus Kristus, du som oskyldig dömdes av de skyldiga, förbarma dig över honom!'; för det fjärde: 'Herre Jesus Kristus, du som berövades dina egna kläder och ifördes begabbelsens kläder, förbarma dig över honom!'; för det femte: 'Herre Jesus Kristus, du som gisslades så hårt, att dina revben syntes och det icke var något helt på dig, förbarma dig över honom!'; för det sjätte: 'Herre Jesus Kristus, du som kindpustades och bespottades, förbarma dig över honom!'; för det sjunde: 'Herre Jesus Kristus, du som utsträcktes på korset, du vars händer och fötter genomborrades med spikar och vars huvud blev blodigt av törnekronan, du vars ögon voro fulla av tårar och vars mun och öron voro fulla av blod, förbarma dig över honom!'.

Sedan han tvättat fötterna på de fattiga, må han vederkvicka dem så gott han förmår och så som han ser att det är till gagn för dem, och han må ödmjukt bedja dem, att de bedja för dennes själ.

För det fjärde syndade denne man på trefaldigt sätt genom lättja. För det första var han trög i att gå till kyrkan, för det andra i att söka avlat, för det tredje i att gästa helgonens vilorum. För att försona den första synden må den, som vill, gå till kyrkan en gång i månaden under ett helt år och låta läsa en själamässa för hans själ.

För att gottgöra det andra må han, så ofta han lägligen kan och vill, och särskilt för dennes själ, gå till de platser, där avlat gives och där han hör att de, som giva den, äro frommast. För det tredje må han genom någon trogen och rättfärdig människa skicka sin offergåva till de förnämsta helgonens gravar i Sveriges rike, där mycket folk plägar församlas av fromhet och för avlats skull, såsom till Sankt Eriks, Sankt Sigfrids och andra sådana. Och han må trofast belöna den, som frambär offergåvan, för hans möda.

För det femte må - emedan denne avlidne syndade genom fåfänglig ära och glädje - den, som vill, samla alla fattiga, som finnas på hans gård eller i dess grannskap, en gång i månaden under ett helt år, ja församla dem i ett hus och inför dem låta läsa en själamässa, och prästen må, innan han börjar den, uppmana dem, att de bedja för hans själ. Efter slutad mässa må alla de fattiga vederkvickas, så att de glada lämna gästabudet och så att den avlidne må fröjdas åt deras böner och de fattiga åt den vederkvickelse de fått.

För det sjätte må du - emedan han skall gälda sina skulder ända till den yttersta skärven och lida för dem - veta, att han mot slutet av sitt liv hade vilja (ehuru ej så ivrig som han borde) att gälda sina skulder; för denna viljas skull är han nu bland dem, som skola frälsas. Härav kan människan förstå, hur stor min Sons misskund är, då han giver den eviga vilan för så litet. Ty om han ej hade haft denna vilja, så hade han i evighet varit fördömd. Därför må hans släktingar, som ärvt hans gods, vara villiga att betala hans skulder åt dem, som de veta hava något att fordra, och när de göra detta, må de ödmjukt bedja dem, att de förlåta hans själ, ifall de tagit skada av att så länge ha fått vänta på sina penningar.

Om den avlidnes släktingar icke återbetala skulderna, skola de själva få bära hans synd. Vidare må man till varje kloster i riket skicka en offergåva, sådan som man vill, och offentligen låta förrätta en mässa i klostret, och innan mässan börjar, må man bedja för hans själ, att Gud måtte vara henne nådig. Sedan må en själamässa förrättas i kyrkan i varje socken, där han ägde gods; prästen må sjunga denna mässa inför allt folket, och innan han börjar sjunga, må han säga till folket: 'Denna mässa skall frambäras för denne mans själ. Jag beder eder i Kristi namn, att om han i ord eller gärning eller befallning förbrutit sig mot eder, I mån förlåta honom det.' Sedan må han gå fram till altaret.

För det sjunde var han domare och överlämnade sin domarmakt åt orättfärdiga ställföreträdare, varför han nu är i djävulens händer. Dock var det emot hans vilja, att de övade orättfärdighet, ehuru han gav mindre akt därpå än han borde. Därför kan han befrias, om han får hjälp. Men genom vilken hjälp? Jo, genom min Sons allraheligaste lekamen, som dagligen offras på altaret. Det bröd, som lägges på altaret, är bröd innan orden 'Hoc est corpus meum' uttalas, men efter dessa ord förvandlas det till min Sons lekamen, som han tog av mig utan syndafläck och som blev korsfäst.

Då hyllas och tillbedes Fadern i Anden av Sonens lemmar, och Sonen jublar i Faderns makt och majestät; jag, som är hans moder och som födde honom, hedras av hela den himmelska härskaran; alla änglar vända sig till honom och tillbedja, och de rättfärdigas själar hembära tack för att de äro återlösta. O hur förfärligt är det icke för de eländiga, som beröra denne allra värdigaste Herre med ovärdiga händer!

Denna lekamen, som dött av kärlek, kan alltså rädda honom. Därför må man låta läsa en mässa vid var och en av min Sons högtider, nämligen en på juldagen, en på nyårsdagen, en på trettondedagen, en på Kristi lekamens dag, en i passionstiden, en på påskdagen, en på Kristi himmelsfärdsdag och en på pingstdagen; vidare en mässa vid var och en av de högtider, som hållas till min ära; vidare nio mässor till ära för de nio änglakörerna. När änglamässorna firas, må nio fattiga församlas, och åt dem må mat och kläder tillhandahållas, på det att änglarna, i vars vård han givits och som han på mångfaldigt sätt förtörnat, måtte blidkas genom denna ringa offergåva och kunna frambära hans själ åt sin Gud. Till sist må en mässa läsas för de döda i allmänhet, så att de vinna den eviga vilan därigenom och hans egen själ ljuvligen måtte få vila med dem.»