Bruden fruktade, att dessa böckers ord, som uppenbarats henne av Gudi, skulle vederläggas och förvrängas av avundsjuka och illsluga människor. När hon bad i denna angelägenhet, talade Kristus till henne och sade: »Jag har två armar. Med den ena omfattar jag himlen och allt vad däri är; med den andra omfattar jag jorden och havet. Den första utsträcker jag till mina utvalda i himmelen och på jorden, i det jag hedrar och tröstar dem.

Den andra utsträcker jag över människornas ondska, i det jag barmhärtigt tål dem och håller dem tillbaka, så att de icke göra så mycket ont de vilja. Därför må du icke frukta, ty ingen skall kunna vederlägga mina ord, utan de skola komma till den plats och det folk, som behagar mig. Dock må du veta, att dessa ord äro såsom olja. Fördenskull skola de uppmjukas, trampas och pressas, än av de avundsjuka, än av dem som vilja veta, än av dem som söka tillfälle, och detta på det att min heder må förökas och mitt tålamod bliva känt.»