Sonen talar till bruden och säger: » Jag är liksom en herre, vars söner ovännen till den grad dårat och kuvat, att de berömma sig av sin fångenskap och icke vilja lyfta blickarna till fadern och arvet. Skriv därför de ord, som du hör av mig, och sänd dem till mina söner och vänner, vilka sedan må utsprida dem bland folken, så att dessa kanske inse sin otacksamhet och mitt tålamod, ty jag Gud vill resa mig och visa folken min rättvisa och min kärlek.»