Modern talar: »Den yppersta kost mister sitt värde, om något beskt blandas däri. Huru många och huru stora dygder någon än har - om han finner behag i någon synd, så täckes han icke Gud. Säg därför till min vän, att om han önskar behaga min Son och mig, så må han ej det allra minsta förtrösta på någon av sina dygder utan avhålla sin tunga från mångordighet och ysterhet samt hålla sina seder fria från all lättfärdighet. Han bör nämligen i sin mun bära blomster, med vilka han skall locka de oförståndiga till den yppersta frukt.

Men om något beskt finnes bland blomstren, så mista de sitt värde, och den goda frukten åtrås ej. Säg honom vidare, att liksom man och hustru stundom älska varandra för sin kropps uppehälle allena och liksom munken stundom är i klostret endast för det lekamligt godas skull, så åstundar den man, som han själv känner, att vara i klostret för att ingen motighet skall drabba honom, och han önskar vara fattig för att ingenting må saknas honom. Han må därför övergiva sin egen vilja, ty det är välbehagligare för Gud, att en man lever rättfärdigt i världen och arbetar med sina händer än lever som en eremit eller munk utan Gudskärlek.»