Guds moder uppmanar bruden att alltid tänka på Kristi bittra lidande, ty i hans lidandes stund kände allt bedrövelse: hans gudom och mandom, hans moder, änglarna, alla elementer, alla de levandes och hädangångnas själar, ja t.o.m. djävlarna.
Kapitel 11

Guds moder talar till bruden och säger: »Allting bedrövades vid min Sons död. Ty gudomen, som antvardade Sonen åt döden och aldrig skildes från honom, icke ens i döden, syntes i denna dödsstund likasom känna medlidande, ehuru gudomen icke kunde lida någon pina eller plåga, eftersom den är oföränderlig och ur stånd att lida. Sonen utstod själv plåga i alla lemmar, ja även i hjärtat, ehuru han var odödlig till sin gudom. Jämväl hans själ, som var odödlig, led, emedan den lämnade kroppen. Också de församlade änglarna syntes likasom bedrövade, när de sågo Gud i sin mandom lida på jorden. Men huru kunna änglarna, som äro odödliga, bedrövas?

Jo, likasom den rättfärdige, när han ser sin vän lida någonting varav han skall uppnå den största ära, visserligen glädes över den ära vännen skall vinna men dock i någon mån sörjer över hans lidande, så bedrövades s. a. s. änglarna över Sonens pina, ehuru de icke kunna lida, men de gladdes över hans framtida ära och den nytta, som skulle komma av hans lidande. Även alla elementerna bedrövades: solen och månen miste sitt sken, jorden skalv, stenarna rämnade och gravarna öppnades vid min Sons död. Alla hedningar bedrövades, varhelst de voro, ty i deras hjärta kom likasom ett styng av smärta, fast de icke visste, varifrån det härrörde.

Ja, även de som korsfäst honom bedrövades den stunden i sitt hjärta, ehuru icke till deras ära. T.o.m. de orena andarna bedrövades i den stunden, likasom församlade till ett bedrövades de. De, som voro i Abrahams sköte, bedrövades så mycket, att de hellre för evigt skulle velat vara i dödsriket än se sin Herre plågas så. Och jag, hans jungfruliga moder, som då stod bredvid min Sons kors, led en sådan smärta, att ingen kan föreställa sig den. Betänk därför, min dotter, min Sons lidande, och fly världens ostadighet, vilken endast är som en bedräglig syn och ett hastigt förvissnande blomster.»