En enfaldig man, som ej kunde Pater Noster helt och hållet, begärde råd för sin själ av fru Birgitta. Kristus sade till henne: »Mera behagar mig denne enfaldige mans själs enfald än de högmodigas klokskap, ty hos dem bor högmod, som avlägsnar Gud från hjärtat, men hos honom bor ödmjukhet, som leder in Gud i hjärtat. Säg honom därför, att han fortsätter sin vanliga gärning såsom hittills, så skall han få lön med dem, till vilka jag sade: 'Kommen, I som arbeten, och jag skall mätta eder med det eviga brödet'.

Ty om jag säger till honom såsom jag sade till den jude, som svekfullt begärde råd av mig: 'Håll budorden och sälj allt vad du har', så kan han icke göra detta, ty ålderdomen tager icke lärdom och fattigdomen har ingenting att sälja. Dock äro budorden nödvändiga för den människa, som strävar att vinna det eviga livet, ty utan dem kan människan icke frälsas, såframt hon har tid samt tillgång till en andlig ledare.

Denne mans visa fåkunnighet och goda vilja behaga mig liksom de två penningar, som änkan offrade och som jag föredrog framför konungarnas rikedomar, ty i sin ovishet har han all vishet. Han älskar mig nämligen i sitt hjärta, men varav har han denna kärlek om icke av min ande? Och detta tycka världens vise vara ovishet: att icke älska rikedomar och icke kunna tala stora ting. Jag sade: 'vis fåkunnighet', ty av min ande har han lärt den sanna visdomen, nämligen att älska Gud.

Månne icke han synes dig verkligt vis, han som icke kan mer än ett enda ord, nämligen älska? Genom denna kärlek iakttager han alla buden i Mose lag; genom denna kärlek ger han Gud vad Gud tillkommer; genom den bevarar han alla mitt evangeliums råd; genom den håller han alla föreskrifter och lagar; genom den älskar han sin nästa och begär icke andras gods, nej endast det som är nödvändigt för honom, i det han icke skadar sin nästa genom rov eller svek; genom den minnes han ständigt sin död och den dom, som jag en gång skall fälla över honom. Och därför bör den, som vill komma till mig, icke bekymra sig över sin okunnighet i lagen, om han blott nyttjar sitt samvete, som säger att han skall göra andra det, som han själv vill vederfaras.

Ty varför lär sig människan så många ting och läser igenom så många böcker? Månne det är för att tjäna mig? Är det icke snarare av nyfikenhet och tidsfördriv och för att kunna skryta och kallas mästare? Dock har var och en sitt samvete, och enligt detta skall var och en dömas av mig. Fördenskull, dotter, behagar mig den, som med fullkomlig tro och vilja läser dessa fem ord i lagen: 'Jesus, förbarma dig över mig', mera än den, som utan uppmärksamhet läser tusen bibelverser.»