Den ärorika Jungfru Maria beskär hjälp, även när hon åkallas av de uslaste syndare, vilket kommer till synes, då en viss syndares själ får bli gäst vid denna jungfrus mildhets bord.
Kapitel 117

Maria talar: »Ingen är så stor syndare och stadd i så smutsig gärning, att jag icke skall hjälpa honom, om han åkallar mitt bistånd. Vilken gärning är smutsigare än att rengöra ett skorvigt huvud? Om någon åkallar mig, så skall jag beskära hjälp, att han må renas. Vad är tarvligare och smutsigare än det redskap, varmed jordens gödsel föres ut ur ladugården och upp på vagnen? Om någon åkallar mig, så skall jag hjälpa honom. Vad är smutsigare än att tvätta den spetälskes sår? Om någon åkallar mig, så skall jag icke försmå att beröra och smörja och läka hans sår.»

Bruden svarade: »O heligaste fru, jag vet, att du är den allra ödmjukaste, mäktigaste och mildaste. Hjälp den själ, för vilken jag så ofta bett till dig!»
Modern svarade: »Denna själ hade tre egenskaper under sitt liv. Han ville nämligen hava världen, men världen ville icke hava honom. För det andra älskade han sitt kött i tygellöshet, ty han ville icke träda i äktenskap. För det tredje älskade han Gud mindre än han borde, ehuru han var ståndaktig i tron. Från detta är han nu frälsad och är ständig gäst vid min mildhets bord. Dock återstår ännu något, från vilket han, sedan han renats, snabbt skall befrias.»