Kristus talar: »Det allmänna, lovvärda ståndet är mig välbehagligt. Ty Moses, mitt folks ledare, behagade mig, ehuru han var gift. Likaså kallades Petrus, medan hans hustru levde, till apostlaämbetet, och med detta behagade han mig, ty man bör från det lättare stiga upp till det fullkomligare, och det köttsliga folket borde genom tecken och gärningar undervisas i att begripa det andliga.

Så fann även Judit på grund av sitt änkestånd och på grund av änkeståndets dygder nåd i min åsyn och utverkade sitt folks befrielse för sin återhållsamhets skull. Men Johannes, i vars vård jag anförtrodde min moder, misshagade mig icke emedan han var jungfrulig, nej han behagade mig allra mest, ty det fullkomligaste livet i köttet är att icke leva köttsligt utan i enlighet med änglarnas liv.

Därför förtjänade han att bliva kyskhetens värnare, och jag visade honom särskilda tecken på kärlek. Så säger jag även nu. Denna kvinnas änkestånd behagar mig mera än hennes äktenskap, ty en ödmjuk änka är mig välbehagligare än en högmodig jungfru. Och Magdalena vann större förtjänst i sin ödmjukhet och sina tårar än om hon förblivit i sin egen vilja.»