Kristus talar: »Lydnaden är den dygd, varigenom det ofullkomliga fullkomnas och alla försummelser utplånas. Ty jag Gud, fullkomligare än allt annat och själva fullkomligheten, lydde min Fader ända till korset, på det att jag genom mitt exempel skulle visa, hur välbehagligt det är för Gud, när man förnekar sin egen vilja. Många giva emellertid icke akt på lydnadens dygd och hava icke klokt nit.

De följa sitt sinnes ingivelse, och så späka de under en kort tid sitt kött på oklokt sätt, så att de för en lång tid framåt äro onyttiga för sig själva. Därmed behaga de föga Gud och bliva en börda för andra. När sådana människor varsebliva sina brister och vilja förbättra sina förra gärningar, så gripas de strax av blygsel över att lämna det som de börjat, och i sin envishet våga de icke antaga en klokare vandel.

Till dessa människor hör den man, som du ser. Han gav icke akt på beprövade mäns råd och icke på dessa ord av mig: 'Jag vill icke köttets död utan syndens'. Därför är det att frukta, att han ådrager sig större bedrövelse och sinnets försvagande. Men om han lyder de visa och avlägsnar de egensinniga ingivelserna från sin själ, så skall hans krona fördubblas, och den andliga fromheten skall förökas hos honom. Annars skall det gå med honom, som det står skrivet: 'Ovännen kom och sådde ogräs, och törnen växte upp och förkvävde den goda säden'.»