Sonen talar till bruden: »Du bör hava tre ting. För det första bör du icke gå utom efter min vilja. För det andra bör du icke sitta utom till min heder. För det tredje bör du icke stå utom till din brudgums nytta. Du går efter min vilja, när du inrättar all din tid efter min vilja, när du varken äter eller sover eller gör någonting annat utom på det sättet som du förstår vara Gud till behag. Du står stadigt, när du har vilja att stå i min tjänst. Du sitter, när du beständigt upplyfter ditt sinne till det himmelska och betänker, hur härlig helgonens ära och hur härligt det eviga livet är. Till dessa tre ting bör du lägga tre andra.

För det första bör du vara beskaffad som en jungfru, vilken skall trolovas och tänker så för sig själv: 'Allt vad jag kan få av min faders gods, som är förgängligt, skall jag samla åt min brudgum, med vilken jag bör vara i nöd och motgång'. Så bör även du göra, ty din kropp är likasom din fader, och av den bör du alltså utkräva allt arbete, som du förmår göra till de fattigas nytta, och andra goda gärningar, på det att du sålunda må kunna fröjdas med mig såsom med en brudgum. Emedan din kropp är förgänglig, bör du icke skona den i denna världen utan behandla den så, att den må kunna uppstå till ett bättre liv i den kommande världen.

För det andra bör du tänka för dig själv såsom en god hustru tänker för sig själv: 'Om min man älskar mig, har jag då någon anledning att bekymra mig? Om han är fridsam mot mig, vem behöver jag då frukta? Därför skall jag, på det att han icke må vredgas på mig, visa honom all heder och alltid vara beredd att följa hans vilja.' För det tredje bör du tänka för dig själv, att din brudgum är evig och allra rikast och att du med honom skall få evinnerlig heder och eviga rikedomar. Låt fördenskull bli att älska det förgängliga, på det att du må vinna det som evigt skall vara.»