En ängel talade till Herren och sade: »Lov vare dig, min Herre, av hela din härskara för all din kärleks skull! Denna brud, som står här, har du lämnat i min vård; se, nu återlämnar jag henne åt dig. Jag lockade henne till dig såsom ett litet barn, i det jag först gav henne ett äpple och sedan, när äpplet var uppätet, sade till henne: 'Följ mig längre, dotter, så skall jag giva dig det sötaste vin, ty äpplet har blott en helt obetydlig smak, men i vinet finns sötma och själens jubelfröjd'. Sedan hon smakat vinet, sade jag åter till henne: 'Framskrid ännu längre, så skall jag skaffa dig det som är i evighet och i vilket allt gott finnes'.»

Därefter sade Herren till bruden: »Sant är det vad min tjänare talade, medan du hörde på. Han lockade dig förvisso såsom med ett äpple till mig, när du besinnade att allt, vad du hade, var av mig och icke tackade någon annan än mig för detta. Ty liksom äpplet har en helt obetydlig smak och bereder mycket liten mättnad, så smakade dig min kärlek på den tiden icke mycket; i ditt hjärta fanns endast såsom en smak av tanken på Gud. Du framskred längre, när du tänkte för dig själv: 'Guds ära är evig och världens glädje mycket kort samt på sistone mycket onyttig.

Vad gagnar det mig, att jag så älskar det timliga?' På grund av sådana tankar började du manligen avhålla dig från världens njutningar och i mitt namn göra det goda du kunde. Och så törstade du, liksom upptänd av åtrå efter vinet, ännu mera efter mig. När du sedan betänkte, att jag är den allsmäktige Herren, varav allt gott kommer, och lämnade din egen vilja för att göra min, då blev du med rätta min, och jag gav dig mitt samtycke och gjorde dig till min.»

Sedan sade Herren till ängeln: »Min tjänare, du är rik i mig, din heder är evig, din kärleks eld är outsläcklig, din dygd sviker aldrig. Du har lämnat mig min brud, men jag vill att du ännu skall skydda henne, tills hon uppnått mogen ålder. Skydda henne, så att icke djävulen i något obevakat ögonblick lägger försåt för henne. Förse henne med dygdernas kläder, med kläder av all skönhet. Livnär henne med mina ord, vilka äro såsom färskt kött, varav blodet förbättras, det sjuka köttet tillfrisknar och god förnöjelse uppväckes i själen. Jag har nämligen gjort med henne såsom någon brukar göra med sin vän, vilken han fångar av kärlek och för dennes godas skull.

Han säger nämligen till honom, när han fångar honom: 'Min vän, gå in i mitt hus och se vad som försiggår och vad det finns att göra för dig där'. När vännen så går in, visar han honom icke de vederstyggliga ormar och vilda lejon som bo där, på det att vännen icke måtte bli skrämd, utan till vännens hugnad låter han ormarna se ut som de saktmodigaste lamm och lejonen såsom vackra får, och han säger till vännen: 'Min vän, du må veta, att jag älskar dig och har fångat dig för ditt godas skull.

Därför må du berätta för mina vänner vad du ser, och de skola skydda dig och hugsvala dig, så att fångenskapen under mig behagar dig bättre än din egen frihet.' Min älskade dotter, på samma sätt har jag gjort med dig. Jag så att säga fångade dig, när jag från din egen kärlek kallade dig till min kärlek, när jag från världens våndor kallade dig till denna vilans hamn, där de, som du tror vara jungfruligt återhållsamma, i själva verket äro lejon i sin ondska, och de, som du tror vara lamm i sin gudliga kontemplation, vältra sig såsom ormar på sitt frosseris och sin lystnads buk.

Därför må du icke berätta för någon annan vad du ser och hör, utan endast för mina vänner, vilka skydda och undervisa dig. Den Ande, som ledde dig till hamnen, han skall ock föra dig till det himmelska fäderneslandet, och den, som förde dig till den goda begynnelsen, han skall ock föra dig till det ännu bättre slutet.»