Guds moder lär bruden, hur hon skall stå emot och besvara djävulens frestelser till lystnad, världslig vänskap och kättja, och säger, att om den själ, som genom kärleken är förenad med Gud, oroas av olika slags tankar men dock står emot dem, skall det icke tillräknas henne som synd utan lända henne till förtjänst och belöning.
Kapitel 17

Maria talade till bruden: »Dotter, om din ovän frestar dig med det timligt godas vällust, så svara honom: 'Ovän, du har ingenting skapat, och därför kan du icke ge mig någonting. Och även om du kunde det, skulle det snart förgås och taga slut.' Om han frestar dig med världsliga människors vänskap, så säg honom: 'Världens vänskap slutar med elände'. Om han frestar dig med köttets vällust, så svara honom: 'Detta vill jag icke hava, ty det är på sistone såsom gift och slutar med sorg'.»

Då visade sig djävulen, och Jungfru Maria sade till honom: »Säg, medan hon hör på: var är det du skapade?» Djävulen svarade: »Jag har intet skapat, ty jag var en god skapad varelse, men av mig själv var jag ond». Den heliga Jungfrun sade vidare: »Månne din vänskap någonsin haft ett lyckligt och fröjdefullt slut?» Djävulen svarade: »Nej, detta har aldrig hänt och skall heller aldrig hända». För tredje gången talade den heliga Jungfrun: »Svara och säg: månne din lusta någonsin haft ett gott slut?»

Djävulen sade: »Nej, den hade aldrig något gott slut och skall aldrig få det, ty den börjar i det onda och leder till det onda». Därefter sade djävulen till jungfrun: »Jungfru, giv mig makt över denna!» Jungfrun sade: »Varför tager du henne icke i ditt våld?» Djävulen svarade: »Jag kan det icke, ty jag förmår ej skilja två blodsorter, som äro blandade i samma käril. Guds kärleks blod är nämligen blandat med hennes hjärtas kärleks blod.»

Då sade den heliga Jungfrun: »Varför lämnar du henne då icke i fred?»
Djävulen svarade: »Det skall jag aldrig göra, ty om jag än icke kan dräpa henne genom en dödssynd, skall jag se till att hon gisslas för förlåtliga synder. Och om jag icke kan genomföra detta, skall jag kasta mina kardborrar i hennes kjol, så att hon på mångfaldigt sätt oroas därav, innan hon förmår befria sig från dem, d. v. s. jag vill ingiva hennes hjärta allehanda tankar, av vilka hon på allt sätt skall oroas.»
Jungfrun sade: »Jag vill hjälpa henne. Så ofta hon befriar sig från dem och kastar dem tillbaka i ansiktet på dig, skall synden förlåtas henne och hennes krona och belöning ökas.»

TILLÄGG
Fru Birgitta frestades en dag till glupskhet. Hänryckt i anden såg hon en neger med en brödbit i sin hand och en yngling med ett förgyllt käril. Ynglingen sade till negern: »Varför plågar du henne, som är överlämnad i min vård?»

Negern svarade: »Emedan hon skryter med en avhållsamhet, som hon icke haft, räcker jag henne en brödbit, på det att hon måtte gripas av lystnad efter fetare mat. Ty eder Kristus fastade en lång tid och åt ingenting; profeterna åto bröd och drucko i måttlig mängd. Därför förvärvade de sig höga ting, men hur skall hon kunna förtjäna detta, hon som alltid känner hunger?»

Ynglingen svarade: »Kristus lärde icke att man skulle fasta därför att kroppen skulle försvagas;, icke heller begärde han det som är omöjligt för naturen utan blott att man tyglar den. Han frågar icke vad och huru mycket någon förtär utan i vilken avsikt och kärlek det sker. En god uppfostrans vana bör man iakttaga med from tacksägelse, så att icke köttet blir för svagt.» Sedan försvann demonen, och fru Birgitta befriades från frestelsen.
 
⇦   ⇧   ⇨