Kristus säger till bruden, att de munkar och andra andlige, som mottaga den Helige Andes tröst men icke tacka Gud utan ringakta nåden eller yvas över den, finna förnöjelse i världen och känna leda vid det andliga livet, äro att likna vid en otacksam fattig man, som törstar men sedan han smakat drycken smädligen kastar den i ögonen på givaren.
Kapitel 18

Några äro såsom en behövande och törstande man. Dennes värd hör hans röst och giver honom den bästa dryck han har, men när gästen mottagit drycken och smakat den, säger han: 'Denna dryck behagar mig icke, och jag tackar dig icke för den!' Så slänger han drycken i ögonen på givaren och skymfar honom som lön för kärlekstjänsten. Efter en sådan skymf tänker den milde husbonden för sig själv: 'Min gäst har tillfogat mig en svår oförrätt, men jag vill icke utkräva hämnd på honom, förrän tingets tid är inne och vi båda kommit inför domaren'. Därefter torkar han bort fläcken från sitt ansikte och sin panna.

Så göra nu många renlevnadsmän mot mig. Ty i sin fattigdom, försmädelse och timliga nöd ropa de till mig och säga: 'Herre, från alla håll drabbar oss smälek och bedrövelse; giv oss någon tröst!' Då känner jag i min stora barmhärtighet medlidande med dem, och jag giver dem det bästa vin, nämligen den Helige Ande, vars sötma fyller deras själar och vars glöd kommer dem att glömma sin försmädelse och fattigdom.

Men sedan de smakat min Andes vin och behållit det en stund, försmå de det och tacka mig icke för det utan kasta det i ansiktet på mig, i det de överväga och önska, att det är bättre att vara med världen, eller också yvas över den nåd som de hava. Så handlar även den man, som du känner, emot mig. När han var fattig och övergiven, tröstade jag honom med min Ande; när han var föraktad och i avsaknad av andlig fröjd, vederkvickte jag honom med min glädje.

Ty ehuru jag icke talar med kroppslig röst och mina ord icke uppenbarligen höras, så manar dock min Ande med hemlig ingivelse mina utvalda att göra det goda och eggar och styrker dem till det, som är än bättre. Denne smakade min Ande och mottog min hugsvalelses nåd, men nu räknar han det, som jag givit honom, för nästan intet, och överväger att kasta min dryck i ansiktet på mig. Dock har han ännu ej kastat den. Nu kan du se och betrakta, hur tålig och barmhärtig jag är!

Det är nämligen icke nog med att jag tåligt uthärdar honom, utan för hans otacksamhet lönar jag honom med gott. Ty han åtnjuter nu större heder och välvilja av människor än förut, och han har livets nödtorft rikligare än eljest, men för detta tjänar han mig mindre än förr. Min nåd räknar han för intet, och min kärlek aktar han ej. Så beter han sig såsom den man, vilken överlägger med sig själv att kasta drycken i ögonen på givaren, ty världen, som han lämnat, förnöjer hans sinne mer än jag. Mödosamt synes honom det, som han har tagit på sig, och han har leda vid det andliga livet.

Den förändrade lukten kan visa dig detta ännu bättre. Ty så länge han tjänade mig av hela sitt hjärta och med ivrig håg slöt sig till mig, kändes en ljuv vällukt i hans kläder. Detta är icke underligt, ty de dygderika änglarna omgiva och skydda dagligen Guds vänner. Men nu, sedan hans vilja förändrats, är hans lukt en annan; ja man känner en lukt som motsvarar hans sinnes avsikt och vilja. Vad skall jag göra, när min dryck kastas i ansiktet på mig? Jo, jag vill torka av den såsom en mild man och tåligt härda ut ända tills min doms tid kommer och det stora tinget; då skall smädarens otacksamhet och förmätenhet och den fördragsamme Herrens tålighet bliva uppenbara för alla.»

FÖRKLARING
Denne var munk vid Sankt Pauli kloster. Han ångrade sig och dog en god död.