Sonen talade till bruden och sade: »Han, som nu ligger sjuk och som du beder för, har varit mycket slapp och trög i min tjänst; hela sitt liv inrättade han emot min vilja. Men låt nu säga honom, att om han är villig att bättra sig såvida han undslipper döden, så skall jag ännu giva honom nåd. Han må alltså uppmanas att vara villig att bättra sig, ty på grund av min stora barmhärtighet och hans bittra pina skall jag varkunna mig över honom.»

När samme man dött före prims sjungande, visade sig Herren åter för bruden och sade: »Se huru rättvis jag är i min dom! Denne man, som plågades av så svår sjukdom, kom till min dom, och ehuru han för sin goda viljas skull blev benådad, skall dock hans själ, innan hon är fullständigt renad, lida ett så bittert straff i skärselden, att ingen dödlig skall kunna föreställa sig det. Vad skola då de lida, vilkas hela vilja är inriktad på det världsliga och vilka icke mödas av några bedrövelser?»