Bruden beder för en konung, och Kristus säger henne, att denne må arbeta på att i sitt rike, på råd av rättfärdiga och visa andliga män, återuppbygga Jerusalem, d. v. s. Kyrkans och den katolska trons, murar, vilka nu så att säga rasat andligen; murarna beteckna härvidlag de kristnas gemenskap och tempelkärilen prästerna och munkarna.
Kapitel 26

Sonen talar: »Han, som har blivit min lem från att förut ha varit djävulens lem, må arbeta såsom de, vilka uppbyggde Jerusalems murar, arbetade på att återställa den i glömska fallna Guds lag och samlade de bortförda heliga kärlen till Guds hus. Nu klagar jag över tre ting. För det första över att Jerusalems mur är nedriven. Vad är Jerusalems, d. v. s. min Kyrkas, mur om icke de kristnas kroppar och själar? Av dem bör ju min Kyrka uppbyggas.

Hennes mur har nu rasat, ty alla söka att fullkomna sin vilja och icke min. De vända bort sina ögon från mig och vilja icke höra mig, när jag ropar till dem. Mina ord äro dem tunga att bära, mina gärningar värdelösa, min pina avskyvärd att tänka på och min levnad odräglig och omöjlig att efterlikna. För det andra klagar jag över att redskapen i mitt hus blivit bortförda till Babylon.

Vad är min Kyrkas redskap och mångahanda käril om icke prästernas och munkarnas vandel och inrättning av sitt liv? Deras goda livsföring och prydnad är bortförd från mitt tempel till världens högmod och till den egna viljan och förnöjelsen. Min vishet och lära är dem värdelös och mina bud mödosamma, de svika det löfte de givit mig, de kränka min lag och mina vänners, deras föregångares, bestämmelser samt hava sina egna påfund till lag. För det tredje klagar jag över att mina tio budords lag är borttappad. Månne det icke läses i mitt evangelium, att när en frågade mig: 'Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel'?, så svarade jag honom: 'Iakttag mina bud', som nu äro borttappade och förgätna.

Därför må den konung, för vilken du beder, sammankalla andliga män, visa i min visdom, och dem, som hava min Ande, spörja dem till råds samt enligt deras råd noggrant utforska, hur min Kyrkas mur skall kunna återuppbyggas i de kristna, hur Gud skall kunna bevisas heder, den rätta tron blomstra, den gudliga kärleken upptändas och mitt lidande inpräglas i människornas hjärta. Han må även utforska, hur kärilen i mitt hus må kunna återställas i sitt forna tillstånd, i det att prästerna och munkarna lämna sitt övermod och antaga ödmjukheten, de oåterhållsamma älska kyskheten, de vinningslystna och världsliga avhålla sig från alltför stor världslig begärelse, så att de kunna lysa såsom ljus för andra.

Han må även tappert och visligen arbeta på att mina bud må älskas ivrigare. Han må sammankalla rättfärdiga kristna, på det att han med deras hjälp må andligen återuppbygga det nedbrutna. I sanning, min Kyrka har vikit så långt bort ifrån mig, att om icke min moders böner hjälpte henne, så skulle det icke finnas hopp om barmhärtighet. Men bland alla lekmannastånd ha riddarna värre än andra avfallit från mig. Dessa avfällingars fara och straff ha förut visats dig.»