Kristus förbjuder bruden att höra nytt om de världsligas gärningar och de förnämas strider men säger, att hon må betrakta Guds verk, vilka äro häpnadsväckande och underbara. Han förebrår även dem, som endast syfta till rikedomar, ära och njutningar, och säger, att de aldrig skola ingå i det land, som flyter av mjölk och honung, d. v. s. i den himmelska äran, om de icke omvända sig och leva rättfärdigt enligt sin ställning; däremot skola de rättfärdiga ingå och jubla.
Kapitel 27

Varför lyster det dig att höra om världsliga människors gärningar och de förnämas strider, och varför sysselsätter du dig med att höra så fåfängliga ting, när jag är allas Herre och ingen lust är värd att älskas utan mig? Om du ville höra om höga herrars bedrifter och betrakta storverk, så borde du förvisso betrakta och höra mina gärningar, som äro ofattliga för förståndet, häpnadsväckande för tanken och underbara att höra. Ehuru djävulen rör världens herrar efter sin vilja och ehuru de genom min lönnliga rättvisa ha framgång, är jag dock deras Herre, och de skola dömas efter min dom.

De ha börjat en ny lag emot min lag, ty hela deras bekymmer går ut på hur de kunna hedras av världen, hur de kunna förvärva rikedomar, hur de kunna fullborda sin vilja och låta sin släkt komma till anseende. Därför svär jag vid min gudom och mandom, att om de dö i sådant tillstånd, så skola de aldrig ingå i det land, som liknelsevis lovades åt Israels barn och som flöt av mjölk och honung, nej icke mera än de, som åtrådde köttgrytorna och dogo en plötslig död, ty liksom dessa dogo en kroppslig död, så skola de dö en själens död.

Men de, som göra min vilja, skola ingå i det land, som flyter av mjölk och honung, nämligen i den himmelska äran, nedanför vilken det ej finnes jord och ovanför vilken det ej finnes himmel; jag, allas Skapare och Herre, är nedanför och ovanför, utanför och innanför, ty jag fyller allt, och jag skall mätta mina vänner med sötma, icke med honungens sötma utan med outsäglig och underbar ljuvlighet skall jag fylla dem, så att de icke åtrå någonting annat än mig, icke behöva någonting annat än mig, vari allt gott är. Detta goda skola mina ovänner aldrig få smaka, om de icke omvända sig från sin ondska. Om de betänkte vad jag gjort för dem, om de betraktade vad jag har givit dem, skulle de aldrig reta mig till vrede så. Jag gav dem nämligen alla nödvändiga och åtråvärda ting, att de skulle hava dem med måtta; jag tillät dem att på måttfullt vis hava ära, vänner och nöjen.

Den som åtnjuter ära och tänker så: 'Emedan jag åtnjuter ära, vill jag bete mig ärofullt enligt min ställning. Jag vill visa min Gud vördnad, icke förtrycka någon, omhulda de ringa och älska alla', en sådan människa behagar mig i sin ära. Den som har rikedomar och tänker så: 'Emedan jag har rikedomar, skall jag icke taga någons tillhörigheter orättfärdigt, icke tillfoga någon orätt, taga mig i akt för dödssynd och bistå de fattiga', en sådan människa är mig välbehaglig i sin rikedom.

Den som har jordisk lust och tänker så: 'Mitt kött är svagt och jag har intet hopp om att kunna leva avhållsamt; därför vill jag icke, när jag nu har en laglig hustru, åtrå flera utan taga mig tillvara för all osedlighet och alla oordnade drifter', en sådan människa kan behaga mig.

Men de flesta sätta nu sin lag framför min lag, ty i sin ära vilja de icke hava några över sig, av sina rikedomar kunna de aldrig mättas, och i sin lusta vilja de överskrida mått och lovvärd förordning. Därför skola de, om de icke bättra sig och slå in på en annan väg, icke ingå i mitt land, där andlig mjölk och honung, nämligen ljuvlighet och mättnad, finnes. De, som undfå detta, komma icke mera att åtrå något annat och icke heller att behöva något annat än det de hava.»