Den, som har sin herres visdoms guld, bör göra tre ting. För det första dela ut det bland dem, som vilja hava det, ja dessutom erbjuda det åt dem, som icke vilja hava det. För det andra bör han vara tålig och måttlig. För det tredje bör han vara förståndig och rättvis vid utdelandet.

Ty den människa, som har nämnda dygder, är den, som äger mitt guld, d. v. s. min visdom. Liksom ingen av metallerna är kostbarare än guldet, så finns det ingenting i skrifterna, som är värdigare än min visdom. Med denna visdom uppfyllde jag honom, för vilken du nu beder. Och därför bör han som en djärv riddare predika mina ord, icke blott för dem, som åstunda att höra honom; nej även för dem, som icke vilja höra, må han tala om min nåd.

För det andra må han vara tålig för mitt namns skull, i det han vet sig hava den, som hörde all skymf, till herre. För det tredje säger jag, att han må vara rättvis vid utdelandet, lika emot fattig och rik. Han må icke skona någon och icke frukta någon, ty jag är i honom och han i mig. Vem skall kunna skada honom, om jag, den allsmäktige, är i honom och utanför honom? Jag skall giva honom en dyrbar lön för hans arbete, icke något kroppsligt eller jordiskt utan mig själv, vari allt gott är och vari allt överflöd är.»