Bruden talade till Jungfrun och sade: »O hur ljuvlig är icke Herren Gud! Var och en, som finner honom ljuvlig, känner nämligen tröst i varje sorg. Och därför, o mildaste Guds moder, beder jag dig, att du från mitt hjärta borttager kärleken till alla timliga ting, så att din Son bliver mig kärast av allting ända till min död.»

Modern svarade: »Eftersom du önskar hava min Son kärare än allting annat, må du följa hans ord, som han själv talade i evangeliet och som syfta därtill, att han må älskas över allting. Jag påminner dig därför om sex evangeliska ord. Det första är det, som han sade till den rike: 'Gå och sälj allt vad du äger och giv det åt de fattiga och följ sedan mig'. Det andra är: 'Haven icke bekymmer för morgondagen'. Det tredje är: 'Betrakten, huru sparvarna få näring; huru mycket mera skall då icke den himmelske Fadern nära människorna!' Det fjärde är: 'Given kejsaren vad kejsaren tillkommer och Gud vad Gud tillkommer'. Det femte är: 'Söken först Guds rike'. Det sjätte är: 'Alla I, som hungren, kommen till mig, och jag skall vederkvicka eder'.

Den synes sälja allting, vilken icke åstundar att hava mera än den egna kroppens måttliga uppehälle och vilken giver allt det andra åt de fattiga till Guds heder och ej för världens heder, i den avsikten att han må erhålla Guds vänskap. Detta framträder hos den helige Gregorius och många andra konungar och furstar, vilka, trots att de hade rikedomar och gåvo åt andra, voro lika mycket älskade av Gud som de, vilka lämnade allt på en gång åt Gud och sedan tiggde av andra. Ty de förra ägde denna världens rikedomar endast till Guds heder och skulle gärna ha varit utan dem, om så varit Guds vilja; de senare antogo den fattigdom, som de åstundade, till Guds heder. Därför har varje människa, som äger besittningar och inkomster av rättfärdigt förvärvat gods, rättighet att uppbära avkastningen därav till sitt och sin familjs uppehälle, och detta länder till Guds heder. Det, som blir över, må han däremot ge till Guds fattiga vänner.

Hav för det andra icke bekymmer för morgondagen, ty även om du icke har någonting annat än nakna kroppen, må du likväl hoppas på Gud; han, som föder sparvarna, skall även sörja för dig, som han återlöst med sitt blod.» Härpå svarade jag: »O käraste fru, du är fager, rik och dygdig. Du är så fager, emedan du aldrig syndat, så rik, emedan du är Guds käraste vän, så dygdig, emedan du är fullkomligast i alla goda gärningar. Därför, min fru, hör mig, som är full av synder och fattig på dygder. Vi hava i dag vår kost och vår nödtorft, men i morgon sakna vi det och stå alldeles utblottade. Hur skulle vi då kunna vara utan bekymmer, när vi intet hava? Även om själen får hugnad av Gud, begär dock den åsnan till kropp sin kost.»

Jungfrun svarade: »Om I haven något överflödigt, som I kunnen undvara, så sälj det eller pantsätt det, och leven så utan bekymmer». Jag svarade: »Vi hava de kläder, som vi nyttja om dagen och om natten samt några få käril för vårt bord; prästen har sina böcker, och för mässan hava vi kalk och altarutstyrsel».

Jungfrun svarade: »Prästen får icke vara utan sina böcker och icke heller I utan mässa; icke heller får mässan firas utom med den värdiga altarutstyrseln. Eder kropp får icke vara naken, utan den skall vara klädd, för blygsamhetens skull och till skydd för kölden. Alltså behöven I allt detta.» Jag svarade: »Månne jag bör taga emot lånade penningar på min tro och heder för en viss tid?»

Modern genmälte: »Om du är säker på att du kan betala igen det inom föreskriven tid, kan du mottaga lånet, annars bör du låta bli, ty det är bättre för dig att en dag undvara föda än att under osäkra villkor blottställa din tro och heder». Och jag: »Månne jag bör arbeta för att tjäna min föda?» Modern svarade: »Vad gör du nu dagligen?» Jag sade: » Jag lär mig latin, beder och skriver». Då sade modern: »Du bör icke lämna ett sådant arbete för det kroppsliga arbetets skull». Och jag: »Vad skola vi då hava att äta i morgon?» Modern svarade: »Tiggen i Jesu Kristi namn, om I ej haven någonting».