Jag är alla tings Skapare och av ingen skapad. Jag har länge vänt bort mina ögon från denna plats på grund av deras ondska, som bo där. Ty liksom de, som först bebyggde den, skyndade att stiga från den ena dygden till den andra, så skynda dessa nutidsmänniskor från ett ont till ett annat, och var och en söker förekomma de andra i ondska och berömmer sig av sin synd. Nu beveka mig min högt älskade moders böner till barmhärtighet. Men ännu återstå några rötter av den värsta släkten, såsom du bättre skall förstå av en liknelse.

Föreställ dig, att det var en herde, som sade så till sin husbonde: 'Herre, i ditt fårahus finnas få och saktmodiga får, men bland dem finnas baggar, som vilja stångas och som ofreda fåren. Deras huvud är till intet nyttigt, deras skinn är sönderrivet, deras kött är ruttet, och deras inälvor äro stinkande.' Husbonden svarade honom då: 'Mina saktmodiga får må icke ofredas. Därför skall jag avhugga baggarnas huvud med det vassaste järn. Deras skinn skall avflås, eftersom det icke bringar mig någon ull. Deras kött och inälvor, som äro ruttna, skola kastas ut på åkrarna och givas åt fåglar, som icke kunna skilja mellan rent och orent.'

Jag är den husbonden. Jag har på denna plats några, vilka äro att förlikna vid enfaldiga får, men bland dessa finnas somliga, vilka äro såsom baggar, som vilja stångas, och vilka sarga dem. De rusa blint fram såsom baggar, riva fårens ull, stånga därefter med hornen och kasta fåren till marken. På detta sätt begabba dessa de oskyldigas enfald; de oroa dem och slå dem till marken med sin smädelses och sina onda gärningars horn. Fördenskull skall deras huvud, d. v. s. deras onda uppsåt, avslås, och deras övermods och förmätenhets horn avhuggas genom min stränga dom, vilken är såsom det vassaste svärd; deras skinn, nämligen den skenhelighet, som de hava iklätt sig i stället för renlevnadens enfald, skall dragas av dem, ja för denna skenhelighets skull skola djävlarna plundra deras själ på allt gott, ty ett visade de och ett annat voro de.

De tjänade mig med munnen och sveko mig i sin gärning. Deras kött är hängivet lustan; därför är det i min åsyn såsom en skökas kött och skall brännas i eld utan förbarmande. Deras inälvor, d. v. s. deras tankar och begär, som de inrikta på världen men icke på mig och vari mina ovänner, nämligen synderna och djävlarna, omhuldas men icke jag, skola plågas av djävlarna, så att det icke skall finnas ett enda ont begär, för vilket de icke skola straffas.

Därför bör, medan det ännu är tid, deras huvud, d. v. s. deras förvända vilja och övermod, böjas ned till ödmjukhet, enfaldens skinn antagas, köttet hållas tillbaka från de onda begären och inälvorna, d. v. s. tankarna, renas genom botgöring, på det att jag icke må utkräva en snabb rättvisa av dem, enligt deras förtjänster, och underkasta dem djävlarnas herravälde, så att de icke kunna göra något annat än det, som behagar djävlarna, och av dem drivas från det ena onda till det andra.»