Himladrottningen berättar för bruden, huru ängeln förkunnade henne den stund, då hon skulle lämna denna världen och kroppsligen upptagas i himmelen, och Jungfrun berättar även sättet för sin hädanfärd och den betraktelse, som hennes själ hängav sig åt i hädanfärdens stund, och några underverk som då hände och hur hon kroppsligen blev upptagen i himmelen.
Kapitel 62

Modern talar: »När jag en dag, några år efter min Sons himmelsfärd, häftigt ansattes av min längtan att komma hem till samme min Son, såg jag en strålande ängel, såsom jag en gång förut hade sett, och denne sade till mig: 'Din Son, som är vår Gud och Herre, sände mig att förkunna för dig, att den tid nu är inne, då du kroppsligen skall komma till honom, för att mottaga den krona, som beretts åt dig'. Jag svarade honom: 'Månne du vet dagen eller stunden, då jag skall fara hädan från denna värld?' Ängeln svarade: 'Din Sons vänner skola komma och begrava din kropp'.

Efter att ha sagt detta försvann ängeln, och jag beredde mig för hädanfärden, i det jag enligt min sedvänja genomvandrade alla platser, där min Son hade lidit. När min själ en dag var upplyft av undran över Guds kärlek, så fylldes min själ vid denna kontemplation av en sådan jubelfröjd, att den knappt kunde hålla sig, och i dessa betraktelser skildes min själ från kroppen. Men hur härliga ting min själ då såg, och vilken heder Fadern och Sonen och den Helige Ande då beredde den, av vilken mängd änglar den blev upplyft, det skulle du ej kunna fatta och jag vill ej heller säga dig det, förrän din själ och kropp skola skiljas åt, fastän jag visat dig något av allt detta i den dagliga bön, som min Son ingivit dig.

Men de, som voro hos mig i huset, när jag gav upp andan, förstodo granneligen av det sällsamma ljusskenet, vilka gudomliga ting som då försiggingo med mig. Därefter sändes på gudomlig tillskyndan min Sons vänner dit, vilka begrovo min själ i Josafats dal, och med dem voro änglar, talrika som solgrand, men de onda andarna vågade icke nalkas. Femton dagar vilade min begravda kropp i jorden. Sedan blev den upptagen i himmelen av en myckenhet änglar. Och den timmen är ej utan det högsta mysterium, ty i den sjunde timmen skall kropparnas uppståndelse äga rum, och i den åttonde skall själarnas och kropparnas lycksalighet fullbordas. - Den första timmen räckte från världens uppkomst och ända till den tid, då lagen gavs genom Moses.

Den andra räckte från Moses till min Sons mandomsanammelse. Den tredje var, när min Son instiftade dopet och mildrade lagens stränghet. Den fjärde var, när han själv predikade med ord och bestyrkte det med sitt exempel. Den femte var, när min Son värdigades lida och dö, när han uppstod från de döda och bekräftade sin uppståndelse med säkra bevismedel. Den sjätte var, när han uppsteg till himmelen och sände den Helige Ande.
Den sjunde blir, när han skall komma för att döma och alla skola uppstå till domen med sina kroppar. Den åttonde blir, när allt det, som lovats och profeterats, fullbordas; då skall en fullkomlig lycksalighet råda, då skall man få se Gud i hans härlighet, och de heliga skola stråla såsom solen, och ingen sorg skall mer vara till.»