Kristus befaller genom bruden en from diakon, att han med iver och mod må predika Guds ord för sina ämbetsbröder och andra syndare, undervisa de okunniga, näpsa de tygellösa och t.o.m. våga livet för andra själars frälsning.
Kapitel 7

Jag är din Gud och allas Gud och Skapare, ehuru jag nu är förgäten och föraktad. Detta skall du säga till honom, som du beder för och om vilken du vet, att han älskar mig: 'När diakonämbetet gavs dig, fick du myndighet att predika, undervisa de okunniga och näpsa de tygellösa. Så gjorde jag själv, och så gjorde mina apostlar och lärjungar: för att vinna en enda själ genomströvade de olika platser, städer och byar, ja de offrade t.o.m. livet för själarnas frälsning. Emedan det nu är ditt ämbete att predika, bör du alltså icke tiga, ty runt omkring dig äro mina värsta ovänner, och du vandrar i deras mitt.

Deras förbannade frosseri är mig så förhatligt, som om de åte kött på själva långfredagen. De likna ett käril, som är öppet i båda ändar och som aldrig fylles, om än hela havet hälldes däri. Nej, de kunna icke mättas, och deras omåttliga vällust ökar syndigheten i deras frosseri. De avlägsna t.o.m. mina änglar, deras beskyddare, ifrån sig och kalla till sig djävlar, vilka nu äro dem närmare än de goda änglarna, ty när de stå i mitt kor, göra de det icke för att behaga mig utan för att de icke måtte ådraga sig andras tadel eller misshag.

De tyckas vara efterföljare av de gamla fäderna, men de äro i sanning lögnare och bedragare i min åsyn, ty de ha brutit sin tro, som de lovat mig, och de bedraga de själar, på vilkas välgärningar de leva, eftersom de icke löna dem genom sitt leverne eller sina böner.

Fördenskull svär jag inför alla änglar och helgon i min sanning, jag som är sanningen och från vars mun aldrig något annat än sanning utgått, att om de icke bättra sig, så skall jag ännu en liten tid låta dem gå fram på sin viljas väg, men sedan skall jag leda dem på en väg, som liknar taggar och de vassaste styng, och på det att de icke må kunna vika av från denna väg, skall jag till höger och vänster om vägen ställa mina tjänare, vilka skola hindra dem att vika av och tvinga dem att gå fram.
Och liksom en död kropp faller till marken, så skola sedan deras själar nedstörta i helvetet, som är så djupt, att de aldrig kunna komma upp därifrån.'»