Kristus föreskriver, att det må ordnas så, att inga penningar mottagas för syndernas avlösning och att sockenpräster kunna ge avlösning från alla hemliga synder, så att icke syndarna, hellre än att utan avlösning skickas till högre kyrkliga ämbetsmän, på grund av blygselns fruktan förhärdas i sina dödssynder och till sin egen fördömelse dö i dem.
Kapitel 72

Sonen talar: »Det finns två fläckar i min Kyrka. Den ena är, att få avlösas, om de icke förut giva penningar. Den andra är, att sockenpräster icke våga avlösa syndare från alla deras hemliga synder utan säga sig icke kunna ge avlösning i somliga fall, som äro reserverade för biskoparna, varför de skicka syndarna till biskoparna, varest deras hemliga synder granskas så länge, att de till slut varda allom uppenbara. Därför må de, vilka nitälska för själarna, klokt avhjälpa sådant, så att icke själarna, på grund av blygsel eller förhärdelse, må dö i sina dödssynder.»