Kristus förebrår en munk, som disputerar om hedningarnas frälsning, och säger, att de, som levat väl och arbetat för att kunna kallas till den himmelska ärans vingård men icke kunnat bliva kristna, efter sin död skola få tröst av Gud, ehuru de icke skola inträda i äran.
Kapitel 77

Sonen talar till bruden och säger: »Vad sade dig denne mångordige broder?»
Hon svarar: »Att hedningarna, som icke blivit kallade till vingården, ingalunda skola hava någon frukt av vingården».

Herren svarar: »Säg honom, att den tid skall komma, då det skall varda ett fårahus och en herde, en tro och en klar kännedom om Gud, och då skola många, som varit kallade till vingården, förkastas. Men de, som icke blivit kallade och dock enligt sin förmåga arbetat för att de skulle kallas, de skola röna någon barmhärtighet av Gud i sina straff och lättnadens nåd, ehuru de icke skola inträda i själva vingården. Säg honom vidare: 'Det är bättre för din frälsning att med from enfald bedja ett Fader vår än att på snusförnuftigt sätt disputera om så invecklade ting för fåfäng världslig äras skull. Betänk därför, hurudan du inträdde i orden, och vet, att du snart skall tigga ditt bröd annorstädes. Dock skall Gud, om du förändrar din vilja, mildra sin dom.'»