En man blev dömd till döden, emedan han, trots att han icke var vigd till präst, förrättat mässor. Kristus säger om honom, att på grund av hans straff och den ånger, som han hade, skall hans själ undgå fördömelsen. De mässor och andra sakrament som han meddelat hava dock gagnat de troende, som mottagit dem, på grund av den tro som de haft.
Kapitel 79

En man, som icke var vigd till präst, förrättade mässor. Han fördes inför domaren och blev dömd att brännas. När bruden bad för honom, talade Kristus till henne och sade: »Giv akt på min barmhärtighet! Om denne man lämnats ostraffad, hade han aldrig kunnat vinna himlens ära. Nu fick han emellertid ånger, och därför skall han, på grund av det straff, som han lider, och sin ånger, nalkas nåden och vilan. Men nu kan du fråga, huruvida folket, som hörde den icke prästvigdes mässor och mottog sakramenten av honom, är fördömt eller begått en dödssynd.

Jag svarar dig, att det ingalunda är fördömt, ty hans åhörare frälstes av sin tro, emedan de trodde, att han var vigd av biskopen och att jag var i hans händer på altaret. På samma sätt lände faddrarnas tro dem, som döptes av honom, till gagn, ty den av kärleksverk födda tro, som tror på Guds goda gåvor, skall icke förbliva obelönad och icke gå förlustig sin längtans mål.»