En kvinna ansattes av djävulen, och hennes buk svällde upp så mycket, som om hon genast skulle föda barn, och åter krympte den efterhand samman så mycket, att det var som om hon intet hade i buken. När hon länge plågats på detta sätt av den orene anden och gång på gång svällt upp som en havande kvinna, frågade hennes matmor Kristi brud till råds i denna angelägenhet. När bruden bad, sade Kristus till henne: »Liksom bland de goda andarna en är ädlare och högre än de andra, så är ock bland de onda andarna en nedrigare än de andra. I detta rike finnas nämligen framför allt tre slag av djävlar.

Det första slaget är eldsliknande och lågande och härskar över frossare och drinkare. Det andra är djävulslikt och tager människans kropp och själ i besittning. Det tredje slaget är avskyvärdare än de båda andra; det eggar människan mot naturen till kättja. Emedan djävulen härskar i denna kvinna på grund av hennes otrohet och oåterhållsamhet och emedan hon av blygsel gick obiktad till kommunionen, må hon alltså bikta den länge förborgade synden, och Guds vänner må bedja för henne, och sedan må hon anamma min lekamen från prästens hand, ty det behagar mig att hon skall botas, sedan några av mina vänner bedit och gråtit för henne.» När detta skett blev kvinnan botad.