Kristus förebrår dem, som tynga sig med mycket kläder för kylans skull och yvas över sina sköna kläder såsom påfågeln över sina fjädrar, och han säger, att om de hade full förtröstan på honom, så skulle han giva dem skönhet och värme till kropp och själ.
Kapitel 84

När Kristi brud mitt i vinternatten kom seglande till en ö i Sveriges rike, sovo redan alla där, och eftersom hon icke ville oroa och besvära någon, stannade hon kvar på skeppet tills det dagades. Medan tjänarna plågades övermåttan av kölden, kände hon själv en sådan värme, att alla, som sågo och berörde henne, förundrades. När hon bad i gryningen, sade Herren till henne: »O att människorna ha så liten förtröstan på mig! De tynga sig med kläder såsom igelkotten med taggar och påfågeln med fjädrar och yvas över sina sköna kläder. De kunna dock ej värma sig utan mig och ej synas fagra utan mig. Men om de satte sitt hopp till mig, så skulle jag beskära dem kroppens och själens värme och göra dem fagra i mina helgons åsyn. Nu äro de emellertid vanskapliga, ty de nöja sig icke med det nödvändiga och älska det skapade högre än Skaparen.»