En man, som fyrtio år varit i skärselden, uppenbarade sig för bruden och sade: »På grund av mina synder och det världsliga gods, som är dig bekant, plågades jag länge i skärselden. Jag hörde nämligen ofta under mitt liv, att detta gods blivit orättfärdigt förvärvat av mina föräldrar, men jag brydde mig icke om det och återställde icke godset. Men när genom Guds ingivelse några av mina fränder, som hade rätt samvete, efter min död återställde detta gods till dess rättmätiga innehavare, då blev jag genom detta och genom Kyrkans böner befriad från skärselden.»

Sedan sade Kristus till bruden: »Vad tro de otrogna människor, de ägare, som medvetet kvarhålla orättfärdigt förvärvat gods? Månne de icke tro, att de skola ingå i min vila? Men sannerligen, det skola de lika litet som Lucifer. Och allmosor av illa förvärvat gods skola icke gagna dem, utan dessa allmosor skola förvandlas till hugnad för sina verkliga herrar, de som ägt dessa gods. De däremot, som äga illa förvärvat gods utan att veta om det, skola icke straffas. Icke heller skola de, som hava den fullkomligaste vilja att återställa och som i gärning göra så mycket de kunna, gå miste om himmelriket, ty Gud skall för den goda viljans skull utfylla det felande antingen i denna världen eller i den kommande.»