En dag, när bruden satt tillsammans med en biskop och andra förnäma män, kände hon en avskyvärd stank såsom av ruttna fiskfjäll. Och medan herrarna undrade över att bara hon kände stanken och icke de andra, inträdde plötsligt en man, som var bannlyst men som på grund av sin stora makt icke brydde sig om bannlysningens fjättrar.

När samtalet var slut, sade Kristus till bruden: »Liksom ruttna fiskfjäll äro farligare för kroppen än annan ruttenhet, så är bannlysningen en andlig sjukdom, som är skadligare än något annat för själen, ty den skadar icke endast den bannlyste utan även dem som umgås med honom och ha något gemensamt med honom. Därför må konungen arbeta på att sådana må straffas, så att icke flera må besmittas genom umgänget med dem.»