Guds moder yppar för bruden, var de själar, som Kristus befriade ur dödsriket när han nedsteg dit, voro till dess han uppsteg till himmelen och även var deras kroppar, som jämte honom uppstodo i Jerusalem, stannade, när han förde deras själar med sig till himmelen, samt huru Herren vid sin uppståndelse visade sig för sin moder tidigare än för andra. Och hon lär dottern, hur denna skall motstå frestelserna.
Kapitel 94

Guds moder talar: »En sådan dag som i dag uppstod min Son från de döda, stark som ett lejon, emedan han krossade djävulens makt och befriade sina utvaldas själar, vilka med honom uppforo till himmelens glädje. Men nu kan du fråga, var de själar, som han då befriade ur dödsriket, voro innan han uppfor till himmelen. Jag svarar dig, att de voro i en glädje, känd för ingen utom för min Son. Ty varhelst min Son var och är, där var och är glädje och ära. Han sade ju till rövaren: 'I dag skall du vara med mig i paradiset'.

Många avlidna heliga uppstodo också i Jerusalem; vi sågo dem. Deras själar uppforo med min Son, men kropparna vänta tillsammans med de andra på domen och uppståndelsen. För mig, som var Guds moder och som efter hans död plågades av en obeskrivlig sorg, visade sig denne min Son tidigare än för andra, ja kroppsligen visade han sig för mig, tröstande mig och påminnande mig om att han synligen skulle uppstiga till himmelen. Och ehuru detta för min ödmjukhets skull icke är uppskrivet, är det dock alldeles sant, att min uppståndne Son visade sig för mig tidigare än för någon annan.

Emedan nu min Son en sådan dag som i dag tröstat mig, vill jag från och med i dag minska dina frestelser och lära dig, hur du skall motstå dem. Du undrar ju, varför du på ålderdomen hemsökes av sådana frestelser, som du aldrig erfarit i din ungdom eller under ditt äktenskap. Jag svarar dig, att detta sker, på det att du må veta, att du ingenting är och ingenting kan förutan min Son och att det, om icke min Son hade bevarat dig, icke skulle ha funnits en enda synd, vari du icke hade blivit snärjd. Därför giver jag dig nu tre läkemedel mot frestelserna.

När du hemsökes av en oren frestelse, skall du säga: 'Jesus, Guds Son, du som känner allting, hjälp mig, så att jag icke finner lust i fåfänga tankar'. När det lyster dig att tala, skall du säga: 'Jesus, Guds Son, du som teg inför domaren, håll min tunga, till dess jag kan tänka, vad och huru jag skall tala'. När det däremot lyster dig att arbeta eller vila eller äta, skall du säga: 'Jesus, Guds Son, du som var bunden, styr mina händer och alla mina lemmar, så att mina gärningar lända till ett gott mål'. Och detta skall för dig vara tecknet, att din tjänare, nämligen din kropp, från och med denna dag icke skall ha herraväldet över härskarinnan, nämligen din själ.»

TILLÄGG
Fru Birgitta frestades i sin bön. Maria sade till henne: »Djävulen är såsom en avundsam spejare, vilken söker anklaga och hindra de goda, så att de icke få gudomlig bönhörelse i sina böner. Fördenskull må du, av vilken frestelse du än hemsökes under bönen, icke desto mindre bedja, ja bemöda dig att bedja, ty din goda åstundan och ansträngning skall tillräknas dig som en verkan av bönen. Och om du icke förmår driva ut de orena infallen ur ditt sinne, så skall dock ansträngningen räknas dig till förtjänst, om du blott icke samtycker till frestelserna och de ske emot din vilja.»