En efter världsliga begrepp hög herre, som icke biktat på länge, blev svårt sjuk. Bruden kände medömkan med honom och bad för honom. Då uppenbarade Kristus sig för bruden och sade till henne: »Säg din biktfader, att han besöker denne sjuke för att höra hans bikt».

När biktfadern kom, sade den sjuke sig icke behöva bikt och bedyrade, att han ofta biktat. Nästa dag befallde Kristus biktfadern att göra ett förnyat försök. När denne kom till den sjuke, fick han ungefär samma svar som förra gången. Den tredje dagen kom biktfadern ånyo till den sjuke, och enligt den uppenbarelse, som meddelats Kristi brud, talade han så till den sjuke: »Kristus, den levande Gudens Son och djävulens behärskare säger dig: 'Du har sju djävlar i dig.

Den första sitter i hjärtat och binder det, så att du icke känner ånger över dina synder. Den andra sitter i ögonen, så att du icke ser det, som är nyttigt för din själ. Den tredje sitter i din mun, så att du icke talar det, som är till Guds heder. Den fjärde sitter i dina nedre lemmar, och därför älskar du allt som är orent. Den femte sitter i dina händer och fötter, och därför blygdes du ej att plundra och dräpa människor. Den sjätte är i dina inälvor, och därför är du hemfallen åt frosseri och dryckenskap. Den sjunde är i din själ; Gud borde sitta där, men nu sitter djävulen, hans ovän, där. Ångra dig därför skyndsamt, ty ännu är Gud dig nådig.'»

Då svarade den sjuke under tårar: »Huru kan du påstå att jag skall få nåd, jag som är befläckad av så många uppenbara synder?» Biktfadern sade: »Jag bedyrar dig, ja jag vet det, att även om du begått än större synder, så kan du frälsas genom ånger». Då sade han åter under tårar: »Jag förtvivlade om min själs frälsning, ty jag har tjänat djävulen, vilken ofta talat med mig. Jag är nu sextio år gammal och har aldrig avlagt en bikt eller tagit Kristi lekamen, utan jag föregav mig hava ärenden, när andra kommunicerade. Men nu bekänner jag inför dig, fader, att sådana tårar, som jag nu har, kan jag aldrig erinra mig att jag haft.»
Han biktade sig alltså fyra gånger den dagen, och följande dag tog han även Kristi lekamen efter bikten, och den sjätte dagen därefter dog han.

Kristus sade om denne man till bruden: »Denne man tjänade den rövare, vars fara jag förut visat dig, och nu flydde från honom djävulen, som han tjänat, och detta på grund av den ånger som mannen hade. Han kom nu till skärselden, och tecknet på hans räddning är den ånger som han hade på slutet. Men nu kan du fråga: Hur kunde den mannen, som varit invecklad i så stora synder, förtjäna att få ånger?

Jag svarar dig: detta gjorde min kärlek, som ända till det yttersta ögonblicket inväntar människans omvändelse, och min moders förtjänst. Ty fastän denne man icke älskade henne i sitt hjärta, var han dock van att känna medömkan med hennes smärta, så ofta han betraktade den och hörde den nämnas, och därför fann han sin frälsnings väg och blev räddad.»