1. Maria talar med Birgitta om den lekamliga skönhet som utmärkte hennes Son här på jorden.
2. Kristus yppar för Birgitta, att en man som hela sitt liv varit slapp i Guds tjänst men ångrat sig på dödsbädden, dömes till skärselden.
3. Birgitta bevittnar hur djävulen söker fresta en munk till tvivel och orenhet men dock misslyckas. Tillägget berättar ytterligare om en trollpackas försök att fresta en präst.

4. Genom Birgitta uppmanar Kristus en präst att ståndaktigt förkunna Guds ord, utan fruktan för eventuell motgång och förföljelse.
5. Kristus talar om ett ställe, där de onda och illvilliga plåga sina oskyldiga medbröder och grannar. Han hotar de förra med ett strängt straff.
6. Kristus klandrar Birgitta för den otålighet hon vid ett tillfälle visat.

7. Genom Birgitta uppmanar Kristus en prästman att ståndaktigt och oförtrutet arbeta på sina syndiga medbröders omvändelse.
8. Kristus tadlar några munkar, vilka leva på världsligt vis och icke låtit bättra sig av Birgittas förmaningar.
9. Kristus tadlar en gudlös präst, som vänder prästkallets välsignelse till förbannelse för sig själv, och uppmanar honom till omvändelse. Tillägget berättar om prästens obotfärdighet och hemska död.

10. En svensk adelsman har dött med oförsonade synder och befinner sig i skärselden. Maria beskriver utförligt, vilken möjlighet de efterlevande ha att sona hans synder och sålunda förkorta skärseldskvalen för honom.
11. Maria beskriver, hur alla varelser och alla döda ting kände bedrövelse vid Kristi död på korset.
12. Maria talar med Birgitta om Kristi mandomsanammelse, pina och död och om sin egen upptagelse i himmelen.

13. Kristus uppmanar Birgitta att i allt följa hans vilja och inrikta alla sina gärningar på hans heder.
14. Kristus beskriver, hur han kallat Birgitta från världen till att helt leva för honom och hur han sedan låtit henne tillväxa i Gudskärlek.
15. Kristus klagar över de romerska prästernas girighet, vinningslystnad och lösaktighet. Särskilt riktar sig hans klagomål mot en präst vid Peterskyrkan, vars vilja emellertid, av tillägget att döma, icke var alldeles förhärdad i det onda.

16. Birgitta får veta, att en världslig och nöjeslysten kvinna befinner sig i helvetet.
17. Djävulen uttalar sin åstundan att alltid vilja fresta Birgitta, men Maria förklarar sig vara beredd att hjälpa henne i frestelsens stund.
18. Kristus klagar över det otacksamma beteende, som en av de vid Paulskyrkan i Rom anställda benediktinmunkarna gör sig skyldig till.

19. Kristus klagar över en munk - av tillägget att döma en av de vid kyrkan S. Lorenzo fuori le mura i Rom anställda benediktinmunkarna - som icke har någon Gudskärlek utan endast åtrår köttets vällust. Människor sådana som denne upprepa hans pina, säger han.
20. Genom Birgitta råder Maria en manlig släkting till Birgitta att bättra sitt världsliga liv och flitigt begrunda Frälsarens pina. Tillägget berättar om mannens omvändelse och fromma död.
21. Maria beder till Kristus om lättnad i skärseldskvalen för en avliden man, och Kristus beviljar denna bön.

22. Kristus meddelar Birgitta att en viss kyrkofurste, som hon beder för, på sistone uppriktigt omvänt sig. - Han ger samme kyrkofurste råd, som denne må följa i sitt ämbete.
23. Maria beder Kristus, att han måtte förunna Sigvid Ribbing (gift med Birgittas äldsta dotter Märta), en mycket världslig man, att föra ett bättre liv än han hittills gjort.
24. Kristus underrättar Sigvid Ribbing om den gottgörelse som han kan prestera för sina tidigare synder.

25. Kristus uttalar en hotelse över den ohörsamme Sigvid Ribbing.
26. Kristus uppmanar genom Birgitta konung Magnus Eriksson av Sverige att sörja för bättre seder hos präster och klosterfolk.
27. Kristus beklagar sig över de förnäma världsmänniskornas ringaktande av hans bud och av hans välgärningar.

28. Kristus förvisar till helvetet en avliden svensk adelsman såsom straff för dennes köttsliga liv och förakt för Guds ord.
29. Kristus uppmanar Birgitta att oftare anamma hans lekamens sakrament.
30. Kristus inskärper hos Birgitta vikten av en i det goda rotfäst vilja. Han tadlar Ragnvald, prior i Alvastra, vars vilja icke är helt befästad i dygden. Tillägget berättar, hur samme prior blev övertygad om Birgittas uppenbarelsers himmelska ursprung och hur han dog i Herren.

31. Birgitta bevittnar två avlidna själars öde. Den ena dömes till helvetet; den andra - den västgötske dominikanpriorn Algots själ - får den eviga saligheten till lott.
32. Genom Birgitta varnar Kristus det svenska folket för ormungen, d. v. s. Albrekt d. y. av Mecklenburg, och för hans moder Eufemia, Magnus Erikssons syster.
33. Gud Fader framhåller för Sonen, hur otacksamma människorna numera äro mot hans välgärningar. Han förutsäger dock en kommande andlig väckelse, i det att hans vänner (de som beakta Birgittas budskap) »skola förvärva dig mina utvaldas själar med stor heder och höviskhet, med stor fromhet och kärlek, med manligt arbete och stark uthållighet».

34. På det att samtiden må sätta tro till Birgittas på gudomlig inspiration talade ord meddelar Kristus hennes två vänner, prior Petrus Olovsson av Alvastra och biskop Hemming av Åbo, var sin nådegåva: makten att utdriva onda andar ur besatta personer och makten att stifta fred mellan stridande. Dessutom förestavar Kristus den bön, som bör läsas vid demonutdrivandet, och den uppmaning, som Hemming bör rikta till Englands och Frankrikes stridande konungar.
35. Enligt detta kapitel, som anknyter till kap. 31, jämför Kristus de olika öden som drabbat Algot och en annan svensk dominikan efter döden - Algot har vunnit den himmelska saligheten som lön för sitt ståndaktigt burna lidande, medan hans medbroder blivit fördömd därför att han, i likhet med så många andra, förgätit sina plikter som ordensman.
36. En pingstdag skildrar Kristus för Birgitta apostlarnas redobogenhet att fullgöra Guds vilja och världsmänniskornas motvilja däremot. Han lovar att förläna rika nådegåvor åt cisterciensmunken Svennung och uppmanar honom att arbeta på de ondas omvändelse.

37. Maria talar om det rätta och om det orätta sättet att tjäna henne.
38. Kristus skildrar de olikartade verkningarna av den gode och av den onde andens ingivelser.
39. Birgitta bevittnar domen över en avliden svensk adelsman. Djävulen gör anspråk på själen för de begångna syndernas skull, men Jungfru Maria framhåller mannens botfärdighet på sistone, och skyddsängeln omtalar goda gärningar som han förrättat. Han dömes till skärselden, en skärseld som dock mildras för den heders skull som han bevisat Maria och helgonen i sin livstid.

40. Birgitta bevittnar Ulf Åbjörnssons inträde i himmelen efter avslutad rening.
41. Kristus klandrar konung Magnus Eriksson därför att denne är benägen att utforma krigståget i österled som ett världsligt krigsföretag, ej som ett korståg. Han talar om det sinnelag som en rätt korsfarare bör hava.
42. Maria beder Kristus, att han måtte unna Birgitta nåden att tjäna honom bättre.

43. Kristus ställer sina vänners och världsmänniskornas olika sinnelag emot varandra.
44. Kristus beskriver hur illa de som nu kalla sig kristna ha lönat hans välgärningar. Han är beredd att lämna dem åt sitt öde och vända sig till hedningarna.
45. I ett samtal med sin moder framhåller Kristus bl. a. människornas dåraktighet, då de föredraga det skapade framför honom. I slutet av samtalet antyder Maria det dåliga tillståndet i ett visst kloster.

46. Maria tröstar Birgitta under dennas ekonomiska bekymmer i Rom.
47. Maria uppmanar Birgitta och andra gudsvänner att ståndaktigt förkunna Guds ord, utan att rädas eventuell motgång.
48. Kristus talar om människornas olika sätt att reagera inför hans ord.

49. Maria talar med Birgitta om sin obefläckade avlelse.
50. Maria talar med Birgitta om en god hednings åstundan att tjäna sin Skapare och slutliga omvändelse till kristendomen.
51. En man, som Birgitta känner, får veta hur han skall försvara sig mot frestelser till högmod och vällevnad.

52. I kapitlets början, uttrycker Birgitta sin glädje över de nådegåvor som kommit henne till del. Kristus inskärper, vilka förpliktelser som äro förenade med dessa nådegåvor. - Därefter klandrar Maria de fåfänga adelsdamerna i dåtidens Sverige. Två avlidna kvinnor te sig för Birgitta. Den ena, som är fördömd, klandrar sin ännu levande dotter för att denna följt hennes dåliga exempel; den andra, som är i skärselden och är dotterdotter till den fördömda, förebrår sin ännu levande moder för att denna givit henne ett så dåligt exempel.
53. Kristus talar med Birgitta om det ödmjuka sinnelag som höves en överordnad.
54. Kristus beskriver, hur vilseförda människorna voro före hans mandomsanammelse och hur han själv, sedan han tagit mandom, lärt dem den rätta vägen. På sistone har hans lära blivit förgäten, säger han, men han skall på nytt väcka människorna genom sina ord (d. v. s. genom det budskap som Birgitta framför).

55. Maria talar med Birgitta om sin obefläckade avlelse.
56. Maria talar med Birgitta om sin födelse och sin barndom.
57. Maria talar med Birgitta om de lidanden hon utstod här på jorden.

58. Maria talar med Birgitta om Jesu fördolda liv i Nasaret.
59. Maria talar med Birgitta om sitt besök hos Elisabet, om händelser under hennes havandeskap och om sitt liv i Nasaret.
60. Maria försvarar den helige Hieronymus, som synes ha tvivlat på hennes kropps upptagelse i himmelen.

61. Maria talar med Birgitta om sitt liv efter Kristi himmelsfärd.
62. Maria talar med Birgitta om sin kropps upptagelse i himmelen.
63. Birgitta skriver ett gudomligt förestavat brev till påven Klemens VI, vari hon uppmanar honom att stifta fred i det pågående hundraårskriget mellan Frankrike och England, flytta från Avignon till Rom och sedan gripa sig an med Kyrkans reform. Brevet hör till de skrivelser, som biskop Hemming av Åbo och prior Petrus av Alvastra medförde till Frankrike omkring år 1346.

64. Kristus uttalar en hotelse över nöjeslystna världsmänniskor.
65. Kristus beskriver för Birgitta det aktiva (d. v. s. det verksamma) och det kontemplativa (d. v. s. det betraktande) livets dygder. De olika levnadssätten symboliseras, såsom brukligt är, av de båda systrarna Marta och Maria.
66. Kristus talar om själens förpliktelse att tygla sinnenas begärelser. Därefter berättar han om en svensk man, vilken befinner sig i skärselden för sina synders skull men kan hjälpas genom de levandes goda gärningar.

67. Kristus talar om tre världsåldrar. Den tredje, som är den innevarande, skall avslutas med Antikrists ankomst.
68. Kristus talar om en munk, som hyser en fantastisk äregirighet och mot sina överordnades vilja farit till Jerusalem.
69. Kristus klandrar en munk, som blott av fåfänga bedrivit asketiska övningar.

70. Birgitta ser en avliden kardinals själ, dömd till eviga kval för sitt högmods och sin njutningslystnads skull.
71. Detta kapitel berättar om Petrus Olovssons upplevelser som biktfader för de skandinaviska pilgrimerna i Rom.
72. Kristus klandrar dels handeln med kyrkliga ämbeten, dels bruket att så länge dryfta avlösningen av svåra förborgade synder att dessa synder hinna bli allmänt bekanta.

73. Kristus klandrar en kyrklig ämbetsman i Rom men påpekar, att den avlösning han förlänar dock är giltig.
74. Birgitta ser ett område runt Peterskyrkan vara i påvens ägo.
75. Genom Birgitta uppmanar Gud magister Mattias att vara ståndaktig och oförtruten i sin predikoverksamhet. - Kapitlet berör tvenne kätterier som synas ha omfattats av vissa personer i dåtidens Sverige: uppfattningen att ingen kunde komma i åtnjutande av den lycksaliggörande åskådningen före den yttersta domen och att helvetets kval icke äro eviga.

76. Birgitta besöker en svensk gård, vars ägare av Kristus tadlas för sin vidskepelses skull.
77. Kristus tadlar en munk, som uttalat sig skeptiskt om hedningarnas omvändelse.
78. Birgitta gästar en svensk gård, där onda andar husera, och lär då på Kristi uppdrag gårdens invånare sättet att bli kvitt den onda hemsökelsen.

79. Birgitta beder för en man, vilken förrättat prästerliga handlingar utan att vara prästvigd och fördenskull dömts till döden. Kristus försäkrar henne att mannen blir frälst för sin ångers skull.
80. Kristus antyder för Birgitta, hur en av djävulen besatt kvinna kan bli kvitt sitt onda.
81. En treårig gosse är besatt av en demon. Kristus antyder för Birgitta, att detta beror på att gossen icke blivit riktigt döpt. Birgitta ställer då om att gossen blir döpt, varefter han befrias från sitt onda.

82. Genom Birgitta uppmanar Kristus konung Magnus Eriksson att strängt inskrida mot spåkvinnor.
83. Kristus antyder hednafolkens kommande omvändelse.
84. Vad Birgitta upplever, då hon måste tillbringa en kall vinternatt under bar himmel.

85. En salig själ och Kristus själv antyda för Birgitta, hur farligt det är att behålla gods, som man vet sig ha vunnit på orättfärdigt sätt.
86. En pingstdag ser Birgitta i den konsekrerade hostian ett levande lamm och i lammet ett människoansikte. En röst förklarar för henne vad denna syn betyder.
87. Birgitta känner en ond lukt i en bannlyst persons närvaro.

88. En julnatt känner Birgitta sällsamma sprittningar i hjärtat, förbundna med en ovanlig jubelfröjd. Nästa dag uppenbarar Jungfru Maria för henne, att detta varit ett tecken på Kristi ankomst till hennes eget hjärta.
89. Magister Mattias, som skrivit en utläggning över Johannes Uppenbarelse och dessutom en stor bibelkonkordans, ställer sig frågan, huruvida Uppenbarelseboken verkligen härrör från evangelisten Johannes, och låter Birgitta ta del av problemet. I en uppenbarelse får Birgitta då veta, att Johannes verkligen är bokens författare.
90. En munk uttalar sitt tvivel på Birgittas gudomliga sändning, medan Mattias försvarar den. I en uppenbarelse bestraffar Kristus den förre.

91. Kristus råder Birgitta att något moderera sin askes.
92. En munk påstår i närvaro av konung Magnus Eriksson att det är oklokt att öva sådan avhållsamhet som Birgitta och många av fornkyrkans helgon. I en uppenbarelse tadlar Kristus honom.
93. Kort före en kvinnas död råder den helige Petrus henne att antaga en något strängare livsföring. På sin dödsbädd ser hon i en syn samme helige Petrus och Petrus martyr av dominikanorden (död 1252).

94. En påskdag berättar Maria för Birgitta om Kristi uppståndelse. Hon lär henne dessutom hur hon skall bemöta de frestelser, som ansätta henne nu på hennes ålderdom.
95. Genom Birgitta uppmanar Jungfru Maria herr Israel Birgersson att ej avvisa den plats bland rikets förtroendemän som konungen tillämnat honom. - Slutet av kapitlet berättar om herr Israels död i Riga 1351.
96. När blixten slår ned i Peterskyrkans klocktorn, omtalar Kristus i en uppenbarelse för Birgitta, att påven Klemens VI:s död är nära.

97. En vän till stormannen Sigvid Ribbing, Birgittas svärson, biktar sina många synder och dör en from död.
98. Kristus tadlar abbedissan i ett benediktinnunnekloster, där Birgitta är en tillfällig gäst. Efter abbedissans död ser Birgitta henne i skärselden.
99. Kristus tadlar nunnorna i ett kloster för deras vinningslystnad.

100. Kristus försäkrar den oroliga Birgitta, att ingen skall kunna vederlägga de ord som hon talar på hans uppdrag.
101. Kristus uppmanar sina vänner att vidareförmedla de ord han talar genom Birgitta.
102. Genom Birgitta tröstar Kristus en svensk fru, som ligger sjuk i Rom. - Tillägget handlar om kvinnans saliga död.

103. Då Birgitta omkring 1365 besöker den syditalienska staden Bari, uppenbarar sig för henne den helige Nikolaus, biskop av Myra, vars reliker förvaras i samma stad.
104. S:ta Anna, Jungfru Marias moder, uppenbarar sig för Birgitta och uppmanar henne bl. a. att hedra de reliker av henne, som givits Birgitta.
105. Maria uppmanar Birgitta att besöka helgedomarna i Rom, blott hon ej försummar sina dagliga lektioner i latinsk grammatik och den lydnad hon är skyldig sin andlige ledare, Petrus Olovsson från Skänninge.

106. Genom Birgitta uppmanar Kristus en man att fullkomligt försmå det världsliga och överlämna sin vilja i Guds händer.
107. Kristus uppmanar Birgitta att vallfärda till staden Amalfi, där aposteln Andreas' reliker förvaras. Instundande julhögtid må hon dock tillbringa i Neapel.
108. Den helige Stefanus uppenbarar sig för Birgitta och berättar för henne om sitt liv och sin martyrdöd.

109. Maria meddelar genom Birgitta förmaningar åt en okänd andlig.
110. Magister Mattias, som utarbetar en kommentar till Johannes Uppenbarelse, frågar Birgitta till råds angående betydelsen av de i denna bibelbok omnämnda sju tordönen. I en uppenbarelse svarar Kristus Birgitta, att tordönen beteckna stormar som ansätta hans Kyrka.
111. Kristus försäkrar Birgitta, att det ej är orätt av henne att avbryta sin askes, blott hon gör det i lydnad mot sin andlige ledare.

112. Maria talar med Birgitta om reliker från Kristi kropp.
113. Birgitta skådar i en syn Alvastramunkarnas farofyllda belägenhet.
114. Birgittas biktfader har försummat att ge henne absolution efter avlagd bikt. Hon får då absolution av den Helige Ande själv.

115. En finne, som ej kan något annat språk än det finska, kommer som pilgrim till Rom och kan ej finna någon biktfader, som förstår honom. Birgitta tröstar honom och försäkrar, att hans goda vilja skall tillräknas honom. 
116. Kristus förklarar för Birgitta, att han mera uppskattar en obildad men oskrymtat from man, som nätt och jämnt kan sitt Pater noster, än många höglärda teologer.
117. Maria talar med Birgitta om sin makt och redobogenhet att komma alla till hjälp.

118. Katarina, Birgittas dotter, som står i begrepp att återvända hem till sin man i Sverige, får av Kristus den uppmaningen att stanna kvar hos sin moder. Om mannen uppenbaras det först att han ligger svårt sjuk, sedan att han är död.
119. Kristus förklarar, hur jungfrulighet, äktenskap och änkestånd alla äro lovvärda och Gud behagliga stånd.
120. Kristus ger genom Birgitta råd till en fru.

121. Kristus förordar lydnadens dygd.
122. Kristus uppmanar genom Birgitta en fru att moderera sina åtbörder.