Gläds evinnerligen, du Guds välsignade lekamen, i din evärdliga ära, eviga seger och alltid förblivande allmakt, en med din Fader och den Helige Ande, och även med din välsignade, allra värdigaste moder och med hela det ärorika, himmelska hovet. O evige Gud, dig vare jämväl lov och oändlig tacksägelse, emedan du värdigats bliva människa och åt oss här i världen velat inviga din vördnadsvärda lekamen av materiellt bröd och kärleksfullt beskärt oss den till föda för våra själars frälsning!

Det hände en människa, som var försjunken i bön, att hon hörde en röst, som sade till henne: »O du, som har fått den nåden att andligen höra och se, hör nu vad jag vill uppenbara dig angående den ärkebiskopen, som sade, att om han vore påve, så skulle han tillåta alla klerker och präster att köttsligen ingå äktenskap. Han tänkte och trodde, att detta vore välbehagligare för Gud än att de leva lösaktigt som de nu leva. Han trodde, att genom ett sådant äktenskap skulle svårare köttsliga synder undvikas, och ehuru han icke riktigt förstod Guds vilja härvidlag, var dock denne ärkebiskop en Guds vän.

Men nu vill jag säga dig Guds vilja i denna angelägenhet, ty jag har ju fött Gud själv. Du må kungöra detta för min biskop och säga honom så: Omskärelsen blev given åt Abraham långt innan lagen gavs åt Moses, och på Abrahams tid styrdes människorna var och en efter sitt förstånd och efter sin egen viljas gottfinnande, och dock voro många av dem Guds vänner. Men sedan lagen givits åt Moses, behagade det Gud mera, att människorna skulle leva under lagen och enligt lagen än att de skulle följa sitt eget mänskliga förstånd och gottfinnande. På liknande sätt var det med min Sons välsignade lekamen.

Ty sedan han instiftat detta eukaristiens nya sakrament i världen och uppstigit till himmelen, iakttogs ännu den gamla lagen, så att de kristna prästerna levde i köttsligt äktenskap. Icke desto mindre voro många av dem Guds vänner, ty de trodde i enfald och renhet, att det behagade Gud att kristna präster hade hustrur och levde i äktenskap, liksom det fordom behagat honom att de judiska prästerna levde så, och sålunda levde de kristna prästerna i lång tid på detta sätt. Men detta gamla bruk var mycket avskyvärt och förhatligt för hela det himmelska hovet och för mig, som fött hans kropp; vi kunde icke lida, att detta bruk iakttogs av de kristna prästerna, som med sina händer berörde detta min Sons allraheligaste lekamens nya och obefläckade sakrament.

Ty judarna i det gamla förbundets åldriga lag hade blott en skugga eller en förebild till detta sakrament; de kristna hava däremot själva sanningen, nämligen Kristus, sann Gud och människa, i detta välsignade och vigda bröd. Efter det de kristna prästerna levat så en tid, sände Gud genom sin Helige Ande en ingivelse i den påvens hjärta, som då styrde Kyrkan, att stifta en annan, honom välbehagligare lag angående detta: han ingav nämligen påvens hjärta den tanken, att han för hela Kyrkan skulle bestämma, att de kristna prästerna, som hade ett så heligt och högst värdigt ämbete, nämligen att förvalta detta dyrbara sakrament, på intet vis finge befläcka sig med det köttsliga äktenskapets lusta. Och fördenskull är det genom Guds på förhand fattade anordning och genom hans dom rättvist bestämt, att de präster, som icke leva i kyskhet och köttets återhållsamhet, äro förbannade och bannlysta inför Gud och värda att mista sitt prästämbete.

Dock skola de, om de sannfärdigt bättra sig med ärlig föresats att icke mera synda, erhålla barmhärtighet av Gud. Detta må du ock veta, att om någon påve skulle giva prästerna tillåtelse att ingå köttsligt äktenskap, så skulle han av Gud på andligt vis drabbas av samma dom som den man, vilken syndat så svårt, att hans ögon enligt laglig rättvisa skulle utrivas, hans tunga avskäras jämte läpparna och hans näsa avskäras jämte öronen, hans händer och fötter avhuggas, allt blodet i hans kropp utgjutas och alldeles kallna och den blodlösa kroppen kastas ut för att ätas av hundar och andra vilda djur.

Så skall det på andligt vis gå med den påve, som emot Guds nämnda anordning och vilja ger prästerna tillstånd att ingå äktenskap. Ja denne påve skulle av Gud helt berövas andlig syn och hörsel och andliga ord och gärningar; hela hans andliga visdom skulle alldeles kallna, och efter döden skulle hans själ kastas i helvetet för att evigt plågas och utan ände tjäna som mat åt djävlarna. T.o.m. om den helige påven Gregorius infört en sådan bestämmelse, skulle han ha drabbats av denna dom och aldrig fått nåd av Gud, förrän han före sin död ödmjukt återkallat bestämmelsen.»