Här meddelas början av en uppenbarelse, som fru Birgitta hade i Neapel angående denna stads drottning, men icke fortsättningen, ty denna rör hemligheter om denna drottnings liv och person.
Kapitel 11

Jag är Gud och allas Skapare. Jag gav änglar och människor fri vilja, för att de, som ville göra min vilja, skulle förbliva hos mig för evigt men de mot mig gensträviga skiljas från mig. Några av änglarna blevo demoner, emedan de icke ville älska och lyda mig. När människan sedan blivit skapad och djävulen såg min kärlek till henne, blev han icke blott min ovän utan väckte jämväl strid med mig, i det han eggade Adam att bryta mot mina bud.

Djävulen fick då makt över denne genom min tillåtelse och enligt min rättvisa, och alltsedan den tiden tvista och strida djävulen och jag, ty jag vill, att människan skall leva efter min vilja, medan djävulen vill, att människan skall följa sina egna begär. Men i det ögonblicket, då jag öppnade himmelen med mitt hjärteblod, berövades djävulen den rätt han syntes hava, och de själar, som voro värda detta, blevo frälsta och befriade.

Då stiftades även den lagen, att det beror av människans fria vilja att följa mig, sin Gud, för att vinna den eviga kronan. Men om hon följer djävulens begär, då skall hon få det eviga straffet. Så kämpa jag och djävulen, i det vi åstunda själarna såsom brudgummar sina brudar, men jag åstundar själarna för att giva dem den eviga glädjen och äran, djävulen för att bereda dem evig fasa och sorg. Hör nu vad drottningen har gjort mig, jag som lät henne upphöjas i riket ...»1)

TILLÄGG
Kristus talar: »Skriv till henne, att hon avlägger uppriktig bikt över allt vad hon gjort från sin ungdom och fattar den fasta föresatsen att bättra sig, enligt sin biktfaders råd. För det andra att hon noga betänker hur hon levat i sitt äktenskap och fört sin styrelse, ty över allt skall hon avlägga räkenskap inför mig. För det tredje att hon är villig att betala sina skulder och återgiva det som hon vet vara illa förvärvat, ty själen är stadd i fara så länge sådant behålles, och det tjänar ingenting till att giva rikliga skänker om man icke betalar vad man är skyldig.

För det fjärde att hon icke betungar folket med sina nypåhittade pålagor utan i stället lättar de gamla vanliga pålagorna, ty Gud hör de eländas suckan och rop. För det femte att hon har rättvisa rådgivare utan vinningslystnad och anförtror sina domar åt sådana, som älska sanningen, som icke ställa sig in hos någondera parten och som icke söka berika sig utan som veta att nöja sig med det nödvändiga.

För det sjätte att hon vissa tider varje dag tänker på Guds sår och lidande, ty därigenom förnyas Gudskärleken i hjärtat. För det sjunde att hon vissa tider samlar fattiga, tvättar deras fötter och vederkvicker dem, och att hon med uppriktig kärlek älskar alla sina undersåtar, bringar de tvistande till endräkt och tröstar de orättvist kränkta. För det åttonde att hon förlänar sina gåvor klokt och efter sina tillgångar, så att hon icke betungar somliga och gör andra rika utan visligen underlättar någras ställning och betungar inga. För det nionde att hon icke fäster större vikt vid brottslingarnas penningar än vid rättvisan utan överväger brottens beskaffenhet och visar mest medlidande där hon ser ödmjukheten vara störst, med åsidosättande av all vinningslystnad.

För det tionde att hon under sin livstid träffar alla anstalter för att riket skall få en lugn och tryggad ställning efter hennes död, ty jag förutsäger henne, att hon hädanefter icke skall få avkomma av sitt moderliv. För det elfte att hon är nöjd med de färger och den ansiktsfägring, varmed Gud prytt henne, ty främmande färg misshagar högeligen Gud. För det tolfte må hon bliva ödmjukare och gripas av uppriktig ånger över sina synder, ty inför mig är hon många själars rånerska, förslöserska av mina gods och mina vänners plågoris. För det trettonde må hon beständigt känna fruktan i sitt hjärta, ty i all sin tid har hon snarare fört en slinkas liv än en drottnings.

För det fjortonde må hon hålla världsliga sedvänjor borta från sig och avskeda smickrerskorna, och den återstående korta tiden må hon använda till min ära, ty hittills har hon betraktat mig som den människa gör, vilken icke tänker tillbaka på sina synder.2) Hon må alltså hysa fruktan och leva så, att hon slipper känna min dom. Ty om hon icke lyssnar till mig, skall jag döma henne, icke som en drottning utan som en otacksam avfälling, och jag skall gissla henne från hjässan till fotabjället, så att hon blir till skam och nesa för mig och mina änglar och helgon.»
YTTERLIGARE EN UPPENBARELSE
Kristus talar: »Skriv med få och lätta ord, såsom den Helige Ande skall ingiva dig det, och sänd det hela till drottningen genom min biskop!

Likaledes om en drottning.
En kvinna syntes stå i en särk, överstänkt med säd och smuts. Och en röst hördes: »Detta är en aphona, som luktar på de stinkande bakdelarna, har gift i hjärtat, vållar sig själv skada och blint rusar i snarorna». Hon syntes vidare hava en krona av spön, bestänkta med människoträck och gatsmuts, och sitta naken på en sluttande bjälke. Och genast syntes en underskön jungfru, som sade: »Denna fräcka och oförsynta kvinna anses av människorna vara världens härskarinna, men inför Gud är hon föraktlig, såsom du ser». Och jungfrun tillade: »O kvinna, betänk din ingång och giv akt på slutet och öppna ditt hjärtas ögon och se, ty dina rådgivare hata din själ!»

Likaledes om en drottning.
En kvinna syntes sitta på en gyllene tron, och två negrer stodo framför henne, den ene till höger och den andre till vänster. Den högra ropade och sade: »Du lejonkvinna, jag bjuder dig blod. Tag emot och kasta ut, ty det är en egenhet hos lejoninnan att törsta efter blod.» Den vänstra sade: »O kvinna, jag bjuder dig här eld i en kruka. Tag emot, ty du är av eldens natur, och gjut ut det i vattnet, så att ditt minne må vara i vattnet likaväl som på jorden.»

Därefter visade sig en jungfru av underbar skönhet, och vid hennes anblick flydde negrerna. Hon sade: »Denna kvinna är i ett farligt läge. Om hon får sin vilja fram, kommer det att bli många till bedrövelse. Om hon själv får lida bedrövelse, kommer det att gagna henne för det eviga livet. Själv vill hon dock icke avstå från sin vilja eller lida som Gud vill det, och därför skall hon, om hon överlämnas åt sin egen vilja, varken bli till hugnad för sig själv eller andra.»

Vidare visade sig Guds Son och sade: »Denna kvinna har gjort något, som var mig välbehagligt. Därför vill jag, för mina vänners böners skull, meddela henne, att hon undflyr människors smädelse och sin egen själs fördärv, om hon lyder; om hon icke lyder, skall hon icke undslippa rättvisan, eftersom hon icke velat höra Faderns röst.»

Om herr Gomez.
Guds moder talar: »Råd honom att göra rättvisa varhelst han kan. Om han vet med sig, att han har orätt förvärvade gods, må han ofördröjligen återställa dem. Han må även akta sig att betunga sina underlydande med osedvanliga pålagor utan vara nöjd med vad han har, ty det kommer att räcka till för honom, om han hushållar måttfullt och klokt med det. Andra kvinnor än sin hustru må han sky som gift, och han må icke sända ut en krigshär mot någon eller själv deltaga i ett sådant härtåg, såframt han icke är säker på att han har rättvisan på sin sida och att kriget är rättfärdigt. Han må även lägga sig vinn om att oftare bikta och taga Kristi lekamen samt vissa tider på dagen tänka på Kristi lidande och sår.»

Om Antonio av Carleto. Kristus talar: »Säg till drottningen, att hon tillåter denne bliva kvar i sitt stånd. Om han stiger upp till högre värdigheter, blir det till förfång för hans själ, och varken han själv eller hans vänner skola få glädje därav.» Så gick det också.

1) Fortsättningen är alltså censurerad i diskretionssyfte.
2) Den latinska texten synes vara korrumperad. Där står: »usque nunc habuit me sicut hominem non recogitantem peccata sua», d. v. s. »hon har hittills behandlat mig som man behandlar den människa, vilken icke tänker tillbaka på sina synder», vilket ju är absurt.