Jungfru Maria uppenbarade sig sedan ännu en gång för mig på samma plats och sade: »Min dotter, det är längesedan jag lovade dig i Rom, att jag här i Betlehem skulle visa dig sättet för min nedkomst. Och fastän jag visat dig någonting därav i Neapel, nämligen hur jag stod när jag födde min Son, så må du dock veta och vara övertygad om, att jag stod så och födde på det sättet, såsom du nu sett mig bedja ensam i stallet på böjda knän. Jag födde honom nämligen med en sådan själens jubelfröjd och glädje, att jag icke kände något obehag, när han gick ut ur min kropp, eller någon smärta.

Jag svepte honom genast i de rena lindor, som jag långt dessförinnan gjort i ordning. När Josef såg detta, förundrade han sig och kände stor glädje över att jag på detta sätt hade fött utan hjälp. Emedan de många människor, som församlats i Betlehem, voro upptagna på grund av skattskrivningen, gåvo de så mycket akt på denna, att Guds undergärningar ej kunde bliva allmänt bekanta bland dem. Och detta skall du veta, att ehuru människorna enligt sin mänskliga uppfattning söka påstå, att min Son föddes på det vanliga sättet, så är det dock sanning och höjt över allt tvivel, att han fötts så, som jag förut sagt dig och du nu sett.»