Guds moder talar: »Samma ödmjukhet finns nu hos min Son i hans gudoms makt som när han vilade i krubban mellan två djur. Fastän han visste allt enligt sin gudom, talade han likväl intet enligt mandomen. Så hör han ock nu, sittande på Faderns högra sida, alla som tala till honom med kärlek, och han svarar genom den Helige Andes ingjutelser, i det han allt efter behag talar till några i ord och tankar och till andra liksom med mun till mun.

Likaså är jag, hans moder, nu lika ödmjuk i min kropp, vilken är upphöjd över allt skapat, som jag var, när jag var trolovad med Josef. Dock må du veta och vara övertygad om, att Josef, innan han fäste mig, genom den Helige Ande förstod, att jag lovat jungfrulighet åt Gud och att jag var obefläckad i tanke, ord och gärning. Han fäste mig i den avsikten, att han skulle tjäna mig och hava mig till härskarinna och icke till hustru.

Och jag var genom den Helige Ande förvissad om, att min jungfrulighet evigt skulle förbliva oskadd, fast jag genom Guds underfulla förordning fästes vid en man. Men sedan jag givit Guds sändebud mitt samtycke och Josef såg mitt moderliv växa genom den Helige Andes kraft, förskräcktes han storligen: han trodde visserligen icke något ont om mig, men han erinrade sig att profeterna förkunnat, att Guds Son skulle födas av en jungfru, och han ansåg sig ovärdig att tjäna en sådan moder.

Emellertid befallde ängeln honom i sömnen att icke rädas utan tjäna mig med kärlek. Av rikedomar behöllo jag och Josef intet för oss själva utom livets nödtorft till Guds heder - det övriga gåvo vi av gudlig kärlek bort. När min Sons födelsetimma stundade (som jag mycket väl visste om på förhand), kom jag enligt Guds förutvetande till Betlehem och förde då för min Son med mig den renaste dräkt och lindor, som ingen hade använt förut.

I dem lindade jag för första gången honom, som föddes av mig i all renhet, och fastän jag från evighet utsetts att sitta i den högsta tron och ära, över alla skapade varelser och över alla människor, så försmådde jag dock icke, ödmjuk som jag var, att tillreda och anskaffa allt som var nödvändigt för Josef och mig själv. Min Son var Josef och mig undergiven. Och liksom jag var ödmjuk i världen, känd endast för Gud och Josef, så är jag även nu ödmjuk, där jag sitter på den högsta tron, redobogen att bära fram allas förståndiga böner inför Gud. Men några svarar jag genom gudomliga ingjutelser, till andra talar jag på mera lönnligt vis, allteftersom det är Gud välbehagligt.»